- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Genremålningar /
175

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det är svärt att säga om korpral Sigurd var skrockfull eller intet,
om lian hade några insigter i astrologien, men sannt är det, att
han om qvällarne gerna satt på en liten rankig trefot utanför
husknuten och beskådade himmelens stjernor, under det att han lät
röken ur sin lilla pipnubb stiga ringlande i höjden och sprida en
behaglig doft af karftobak till stort obehag för dem, som ej tåla

— karftobak. Den der tobaken tillreder han dock sjfelf och hade
i sin vrå en egen dertill inrättad brädlapp, hvars många skorror
bevisade att den blifvit flitigt begagnad, liksom det lilla
sjöskums-hufvudet af krita, eller som korpralen sjelf kallade det:
potatishuf-vudet (ty han trodde att det var gjordt af potatis) genom sin
sydländska farg bevisade att det länge utgjort en volkan.

Korpral Sigurd var några och sextio år gammal, en reslig
figur, som dock åren böjt, men han hade likväl en respektabel längd
af tretton qvarter, då han gjorde sig besvär (ty besvär kostade det)
att räta ut sig, eljest gick han, som Schiitzerkrans i «Svenska
Konungars olycksöden» säger om kung Fredrik, «något luta» och hade
en reson dertill, som kung Fredrik icke hade, den nemligen, att
han gick på träben.

Hans vanliga utseende bar pregeln af ett strängt allvar, som
icke i sig innebar någonting som mqn kunde kalla sorgset, men
deremot ett drag af sturskhet — det vill säga, jag talar här om
en afskedad soldat — hade frågan varit om en förnäm man, hade
jag sagt ffädel stolthet»: men hvaije slag af folk har sin egna
stämpel; nog af, korpralen såg ut att vara en man, som trodde
på sig sjelf och icke krusade för någon. Han hade ett par
djupblå ögon, något rödkantade, ett par buskiga ögonbryn, styfhåriga
och ojemna, gråsprängda och nedhängande som ett takskägg öfver
ögonlocken, kinderna voro knotiga; men hade dock en slags
ålder-domsrodnad, en fin marmorering af ådror, som sprungo fram
genom det hårda skinnet.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:18:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/oadamsaml/1/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free