- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Genremålningar /
176

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Då man dertill föreställer sig en hög, lodrät panna, bekrönt
af tunnt, gråspräckligt hår, och en mun, som befanns inväxt i ett
par väldiga mustacher, så har nian korpral Sigurd lifslefvande
framfor sig. Drägten var, oaktadt den stolta minen, ganska skral, med
lappar på alla delar, som mera än andra voro utsatta för nötning;
men likväl ganska snygg, ty Sigurd var en ordentlig man och
skötte sig som en hel karl, fastän han var gammal.

Om ni för några år sedan gjort er besvär att besöka Gåsgränd
på norr — hade det varit på vintren ville jag ej rådt er att gå
Observatoriigränden, om ni ieke velat xiolens volens åka kälkbacke
nedåt gränden och slå benen direkte i väggen på den koja, der
Sigurd bodde — men hade ni gått dit när det var sommar och
vackert väder, under det att man lagade till lemonad åt er inne på
Bernhardsberg, så hade ni kanske träffat gubben Sigurd, der han
bodde oeh fått se hans vrå och honom sjelf.

Man kunde dock aldrig träffa gubben ensam; ty han hade icke
något rum,: ntan bodde, utan att på något sätt tala i bild, i en
vrå hos en enka, som kärleken förskaffat tre barn, två gossar och
en flicka, och döden beröfvat en man, som försörjt dem alla genom
sitt arbete.

Derinne i huset, som ni sef till venster, bodde enkån, och den
nordöstra vrån i hennes stuga egdes och beboddes af Sigurd, som
med ett kritstreck på golfvet betecknat gränsen för sitt territorium.

Det var ett heligt. rum för de unga, och det hände sällan att
någon af den vågade att öfverskrida det mäktiga kritstrecket eller
röra vid Sigurds många småsaker, huru mycket det än ibland var
svårt att höra det gamla pinchbacksuret picka på väggen, utan att
peta derpå, eller vederbörligen låta bli eldstålet och flintan eller
den lilla spegelbiten,, som nyttjades då korpralen på
söndagsmorgonen rakade ett par små fläckar i grannskapet af hakan. Emed*
lertid vågade man det icke, åtminstone inte så länge gamle Sigurd
var ntey fy han hade en egen instinkt att(straxt veta om någon
rört vid hams saker, oeh då h-Lef der en examen, som icke var ro*
lig, må ni troy och den brottslige bestraffade» af korpral Sigurds
egen väldiga hand, a«n grep ett tag om armen oeh ruskade
syndare».

Också hade det sina knutar att sätta sig ut med gamla
Sigurd; ty eljest var han så lustig och vänlig då han kom hem om

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:18:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/oadamsaml/1/0181.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free