- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Genremålningar /
178

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

tio gick tapto i Gåsgränd, de små måtte vädja till den, det vackra
vädret och folkhvimlet deroppe vid «stjernkikeriet», så mycket de
behagade; klockan var tio, och små barn sofva bäst före «midnatt»,
blef svaret.

Der satt nu korpral Sigurd med pipnubben i munnen och
betraktade stjernhimlen; icke visste han hvarken af stora eller lilla
björnen eller orions bälte; men han kände på sig, att det der var
något stort och högtidligt, och tyckte att det der mörka hvalfvet
med sina tvenne ljus var skönare och herrligare än hvalfvet i
slottskyrkan med sina målade englar.

Det var tyst deroppe i gränden, ty sorlet från den besökta
Norrtullsgatan susade blott i den lilla vrån, der han bodde, och
gjorde att stillheten omkring honom märktes så mycket tydligare.

Madam Borkman kom med sin vanliga drickskruka i handen,
det var nemligen enkans och barnenas enda supanmat; ty mjölken
är dyr på «magasinetj> och blott då och då kunde man få en liten
«sladd» af notariens mjölkmadam. Emedlertid var enkan en
temligen glad menniska och drog med tålamod sitt kors.

— Åh, sitter gamle Sigurd nu här igen, yttrade hon liksom
förundrad, fastän gamle Sigurd höll sig lika troget på sin plats,
som någonsin karlavagnen på sin; men det skulle så vara; man
skulle bli öfverraskad, eljest var det ej riktigt bra.

— Jo, gör jag så, Borkmanska! sade korpralen och blåste en
väldig rök ur sin pipa — jag sitter och kikar på stjernorna så
godt, som han, stjernkarlen, deroppe, astjernkikeri-assessorn», som
han kallas.

— Ja, det är också en underlig tjenst att sitta och kika på
himlen och fä pengar för besväret, yttrade madamen och satte sig
på en tvärslå af det förut beskrifna planket; hvad det «nyttas» till,
vet väl allena Herran.

— Åh jo, han skrifver Almanaokan, ska’ Borkmanskan veta,
upplyste korpralen, och derföre skall han sitta deroppe och kika
ifter när det blir oxmarknad i Skeninge eller pigmarknad i Vesterås;
men roligt skall det allt vara; vet Borkmanskan, när jag låg vid
Åland 1808, så var der en liten sjölöjtnant, som med en
«trekan-tiger en» mätte huru högt solen var ofvan jorden eller tog höjden
och sa* precist — «nu är hon tolf» och satte uret derefter; visst är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:18:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/oadamsaml/1/0183.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free