Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ond? inte är jag ond inte; men det säger jag, det är er
skyldighet att tillse att barnen bli folk och inte bli bara
rackare-följe — ja> det är det — och skyll inte p& vår Herre, om ni bär
er dumt åt. — Hm, så der prata alla; de skrika och hålla väsen
om, att folket är dåligt, och tala om att Gud skall göra
underverk i hvarenda minut, särskilta extra underverk kantanka, för att
bota alla dumheter ooh dåligheter, som de sjelfva göra;, men inte
lär man folket bättre, så länge man inte vill ge en stackare några
skilling mera, om han ärligen arbetar än om han tigger — hm,
vet ni, Borkmanska, nu är jag snart så gammal att jag inte kan
arbeta; då måste jag tigga, och jag ger mig f-n på att det lönar
sig bättre — hm, fast det är skam för en gammal militär som jag.
— Ja, det är det visst, suckade madamen.
— Ja, vet ni, der sitter nu mången, som jag såg som pojke,
dum och krukaktig — åh, bevars, de åka i vagnar och äro stora
herrar ooh se inte gamle Sigurd, när han linkar förbi med
tapper-hetsmedaljen hängande på den lappade tröjan; hm, men det är så
verldens gång, och han, som satte opp hela detta stora spektaklet,
tilläde han högtidligt i det han pekade på det gnistrande
stjern-hvalfvet, han vet bäst hvarför det skall gå så underligt till här i
verlden och hur håfvorna ösas ut. — Vet ni, Borkmanska, när jag
sitter så här ute om qvällarna, så tänker jag ett och annat; ty
det är högt ditopp och det är tråkigt här iftre bland patrasket —
Sigurd, han lägger ner sig när som helst, han.
— Nå, hvad tänker Sigurd för GustafP frågade modren.
— Gustaf, jaså, han är nu elfva år, Ludvig är tolf, han,
eller hur?
— Ja, så är det.
— Jo, jag visste väl det, hm, jo, sir ni, Borkmanska, jag
har väl också mina vänner, fast jag inte talat vid dem på många
år — hm, jag har en här i Stockholm, som kan låta pojken
komma ut på landet, ty han har en stor egendom; — och pojken skall
bli en bra bonde, ja, det skall han, med Guds hjelp.
— Hvem är detP frågade modren.
— Hm, kan vara detsamma, eljest så var det i finska kriget
— ett dumt krig, ska* Borkmanskan veta; men, lika godt, vislogos
som karlar och piskade Ryssarne så att det sved efter, det var
inte krus det; men vi hade bara mod i hjertat och näfvar att slåss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
