Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
med; men Ryssen hade pengar, han — ooh så gick det med
Sveaborg oeh alltihop.
Si, det var en dag vi voro i handgemäng med Ryssarne, vi
voro heta å ömse sidor; mefo si, der var en liten löjtnant, som
var som en sådan der morsgris, som gjort bäst i att sitta hemma
och nysta garn, så späder och finer var han — och han fick lof
att vara med, fastän kinderna bleknade på gossen, det kan ingen
undra på, * Borkmanska, det är min själ inte så roligt att stå för
kulor och krut, då man har något att lefva efter; ty de krusa inte
med folk — emedlertid så blef han omringad af Ryssarne och höll
på att bli ihjelhuggen — det hade också skett, om inte jag skjutit
en lång, skäggig rackare för pannan, så att han vände benen i
vädret som en vattenkärra, som går bakut; sedan så gick jag på
med bajonetten och satte en likadan på spett, och så fattade lille
löjtnanten mod .och högg omkring sig på både lefvande odh dödt.
Hm, det gick som jag sade, han kom helskinnad ur det krakelet,
men jag fick en törn mot fotknylan, jag, som jag aldrig glömmer.
— Var det då de «puterade» benet? frågade madamen.
— Amputerade vet jag, föll korpralen in; ja visst, men inte
hade det behöfts för skottet inte; men der kom kyla och
kallbrand i benet och så måste det af; allt hvad jag fick var ett ben
mindre och tapperhetsmedaljen, Borkmanskan sett, och som jag tar
på mig bara när jag går till skrift, eljest så skäms jag för Kongl.
Maj:t och kronan, som låter en gammal tapper soldat gå i trasor
och ger honom fyra riksdaler om året att lefva på: fast det är
inte att tala om det — hm, jag fick silfvermedaljen och lille
löjtnanten fick guldmedaljen; ty han hade en liten rispa på tummen
och var således sårad. Dessutom blef han i rappet kapten och
fick svärdsorden och stod i bulletinerna som en tapper man? Kan
väl händ* att han nu är detK men så f-n ta mej, han då var
tapprare än hvilken annan beskedlig menniska.
— Ja, Herre Gud, så går det till i krig, suckade madamen.
— Jo visst gör det det, precist som i fred, du arbétar och
en annan får belöningen, en blöder och en annan äter buljong för
att fä för mycket blod.
— Och hvad skulle det göra vid min pojke? frågade enkan.
— Jo se, jag vet att han kommit till staden: riu är den der
unge löjtnanten en stor man, han är general och kommendör af Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
