- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Genremålningar /
183

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Emedlertid rakade han sig med sin slöa knif och kammade
det gråsprängda håret i ordning. Nu väckte han Gustaf, som
yrvaken och sömnig sprang upp och tog på sig kläderna; inte så,
Gösta! sade gubben, vak upp, pojke, du skall kla dig snyggt —
se så, svärta pjextrasorna och sopa af kläderna, så att du blir
snygg — men vänta, jag skall skura dig litet.

Den goda korpralen verkställde sin hotelse och skurade
pojken så väldeligen, att han värdt skinande som polerad koppar,
blötte håret och kammade det åt sidan; se så, nu ser du ut som
folk. Klä* dig nu, mor din ä’ redan ute, hon smyger sig alltid
så der opp ur sin vrå, utan att någon hör henne, för si hon skall
städa borta hos^notarien, och det är en riktig ottefogel, den
gubben. — Yi ska’ se till om du inte är en annan karl, när du
kommer hem, min gosse! men går det dig väl, så kom ihåg gamle
Sigurd.

Gustaf var en vacker gosse, med detta på en gång oskyldiga
och skälmaktiga i blicken, som man så ofta träffar hos fattig mans
barn; råheten, sinligheten, med ett ord, samhällsställningen slår
sedan sin smutspregel utanpå, så att vi ej se detta drag af
natursann godmodighet, som finnes hos de fleste. Gustaf hade ännu
detta, drag och såg så godt på gamle Sigurd, att gubben blef varm
om hjertat; se så, pojke, yttrade derföre gubben, jag skall hjelpa
dig, skäms inte for dina dåliga kläder — vår Herre kan gifva dig
bättre, ty du är en snäll och stark pojke.

Toaletten var slutligen fardig för dem begge, och nu voro de
andra barnen också vakna; Ludvig utnämndes till öfverbefalhafvare
i rummet och klockan sju precist marcherade korpral Sigurd med
gossen vid handen nedåt staden.

— Ser du, vi skola en trappa upp, sade Sigurd åt sin
protegé, när de stego in i förstugan till ett stort hus vid
Regeringsgatan. Ser du, töcken lackerad låda det hänger på dörren, det är
en breflåda, upplyste Sigurd om visitlådan, — nu skola vi ringa.
Han ringde, ingen kom, han ringde om igen — ändtligen gick det
innanför och dörren öppnades.

— Hvem är der? frågade en sömnig betjent, med vresig ton.

— Jo —1 mjuka tjenare, sade korpralen (som, i parentes sagdt,
nog visste hur han skalle skicka sig bland folk), jag ville tala vid
nådig generalen.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:18:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/oadamsaml/1/0188.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free