- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Genremålningar /
186

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Han duger således inte i batalj, småskrattade generalen,
som gerna ville lysa till och med for betjeningen; det var
nemligen en aning om intelligensens allmakt, som kom honom att vara
snillrik ibland.

— Ha, ha, hi, hi, skrattade betjenten i mjugg, liksom han
omöjligen kunnat qväfva sitt löje öfver siu herres qvickhet.

Generalen blef uppmuntrad och fortfor med ett sjelfförnöjdt
smålöje — han var ingen dansmästare deri tiden heller, men,
till-lade han, karlen gjorde sin pligt, inte mer och inte mindre’, och
fick, om jag inte misstar mig, en medalj.

— Jo, han bär medalj.

— Ja visst, den skaffade jag honom — han har således
medaljpension och bör genom arbete försörja sig — hm — han vill
tigga?

— Det förstås, hvad annat.

— Hör på, tag fram två riksdaler ur lådan der och gif
honom; men säg honom att jag väl mins honom och har derför också
skaffat honom medalj — att jag inte vidare kan och att jag inte
lägger hyende under lättjan.

Betjenten gick med två riksdalrar i handen ut, men på vägen
hittade den ene ner i västfickan, och då han öppnade dörren for
Sigurd, hade han således blott en qvar. Den gamle knekten ville
tränga sig in, ty han antog som säkert att han fick audiens; men
en väldig puff för bröstet bevisade att detta ej så alldeles var fallet.

—=■ Vet du inte skäms, gubblymmel, tror du att du får klifva
in au tan sans fa$on», se här har du pengar och helsning, att
generalen väl känner dig och mins dig och har skaffat dig medalj
och inte vidare vill dras med latpack, som hänger på.

Gamle Sigurd stod som förstenad. Den första rörelsen var
att rifva sönder sedeln i bitar, och den andra att med våld fatta
i dörren för att tränga in. — En sådan stackare kan han inte
vara, den lille vackre löjtnanten, sade han, det är du, din ufling,
som förstör allt, som stjäler ifrån din herre och ifrån mig. —
Detta var en ofrivillig sanning, och betjenten fruktade att saken
skulle komma fram, hvilket ej var så alldeles bra för en «trogem>
tjenare; han hade, som ni kan begripa, intet annat medel än
kasta gubben utför trappan. Dörm gick igen ooh gubben Sigurd
låg der nere i förstugan, blödande ur ett sår vid tinningen; det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:18:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/oadamsaml/1/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free