- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 1. Genremålningar /
187

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

var andra gången haq blödde för den lille löjtnantens skull; men
nu fick han ingen medalj.

Han var nära sanslös» då han väcktes af Gustaf, som med
sitt rockskört torkade blodet ur pannan och ref en rimsa af sin
söndriga skjorta för att binda om.

— Det är detsamma, pojke, det är detsamma, mumlade
gubben; ser dft, jag kunde intet göra.

— Hvad är detta? kom en jungfru, som bodde i nedra
förstugan, ut ur sitt rum och frågade; skall man skura efter sådant
pack, som inte kunna gå riktigt som folk, utan falla sig i trapporna.

—.Han bl$f nedkastad af en karl deroppe, upplyste Gustaf.

— Ja, det gjorde han för innerligt rätt uti, om man bara
kastade ut alla strykare på gatan, så hade man inte svårt att hålla
snyggt. Den goda jungfrun stod der med händerna i sidan och
beskärmade sig ända till dess de begge vandringsmännen gingo,
och långt derefter ändå, till dess trappstenarne åter voro tvättade
och ritade med hvita kors.

— Ser du, pojke, jag kan inte hjelpa dig, yttrade gubben,
du skall val då bli en dagdrifvare, kan jag tro, fast Gud ämnat
dig till annat; — hör på, tala inte om detta för din mor — jag
skäms så — jag har fallit omkull, förstår du, och har stött mig.

— Men hvarför behöfver gamle Sigurd skämmas för det? frå*
gade gossen i sin enfald.

— Åh jo, ser du, jag skäms som en hund för det jag var
dum och trodde att lifvet på en sådan der kruka var något värdt;
det erkänner han sjelf att det intet ä’, då han ,ger en riksdaler åt
den, som räddat det.

— Allt detta har Sigurd för min skull, sade Gustaf, när de
vandrande hvilade sig vid observatoriiplan och han torkade af
blodet, så att det ej skulle se så förskräckligt ut, då de kommo hem

— och allt detta har Sigtird för min skull, upprepade gossen och
blickade in i den gamles ögon med ett sorgligt småleende;
stackars gamle Sigurd!

— Åh, håll mun, pojke! jag har. aldrig varit stackare för
någon, röt korpral Sigurd; men si, det finnes rikt folk, som äro
stackare och det med besked.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Nov 21 02:18:59 2020 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/oadamsaml/1/0192.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free