Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nndemtå sig komma till oss, med ett oid, vi afbröto allt umgänge
med henne; son man kokar, får man supa — hade de hushållat
som vi* så hade de bergat sig.
— Men da. är väl ändå hennes bror.
— Ja visst f-n är jag det, Gudnå*s så visst, men, dess bättre,
jag är inte svag för slägten; kan jag gagna dem, som förtjena det,
så gör jag det gerna, men till ovärdiga -v ingen styfver.
— Jaså, Ludvig — farväl med dig då, sade Gustaf och räckte
sin bror handen till afsked.
— Farväl, Gustaf, farväl med dig; rökar du, så kan du ta
med dig en kardus af min sort till resproviant, se här.
— Nej, tack, Ludvig, jag rökar intet.
— Jaså, det var ledsamt, då har jag verkligen ingenting att
ge dig; hade här inte precist varit bjudning i dag, så hade du
kunaat äta en hvardagsmiddag; med oss.
— Adjö med dig* adjö med dig.
Grosshandlaren höll på .att gå, då hans fru kom in, frasande
i siden» med blonder och juveler i det sparsamma, glesa håret
och en skarp och skar rodnad på de magra kinderna.
— Käre Borkman, hvad tänker dn på att du inte kommer,
skulle jag kanske stå och ta emot de främmande; du kan väl (med
en blick på Gustaf) låta karlen der komma hit en annan dag.
— Hm» sade grosshandlaren förlägen, det der — det der är
en min bror Gustaf, kanske jag nämnt honom någon gång.
Frun kastade en sned blick på den ärlige dalkarlen; jaså, är
det der din bror; nej, jag har ej förut haft den äran, yttrade hon
slutligen spetsigt — stor ära för oss — emedlertid’ kan och får
du inte dröja; och ni, min kära svåger (efter det nu så är),
begriper yal sjelf att ni kan komma hit en annan dag, om ni viU
ha någon hjelp af min man.
— Farväl, Ludvig, då, sade Gustaf, utan atft låtsa hora fruns
ord, Gud låte dig allt väl gå både i tid och evigheti
Då Gustaf kom hem igen till sin lilla stuga,, der hon ligger
i skogarne i Mora stora pastorat» kommo, hans hustru och. hans
flicka emot honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
