Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - GENRE-MÅLNINGAR af Onkel Adam - HÄMND OCH FÖRSONING - II. Resan till brunnen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
liksom ekorrame, kakpåsar, i hvilka de samla sitt vinterförråd af
nyheter, hvilket de derefter framplocka efter behof. Mamsell
Gallsten började derför alla Qina små berättelser om ortens folk med:
«Då jag var vid Sumpmyra i somras, så» m. m.
Den, som satt bredvid henne, var åter en liten gubbe af ett
fryntligt, rödlett och gladt utseende; han syntes åtnjuta den bästa
helsa i verlden, men drack likväl brunn årligen. Det var ingen
annan än rådman Klenqvist från närmaste stad.
Rådmannen hade aldrig egentligen varit sjuk; men ändå var
det en sanning, att det «vardt bättre med honom», så snart han
kom till Sumpmyra. Den lille beskedlige gubben bar beständigt
med sig konfekt i byxfickan och en stor strut russin och mandel i
bakfickorna, för att bjuda «damema» och traktera barnen, samt
berattade dagen i ända historietter om sina ungdomsnöjen, den tid
han var ogift; ty af senare data hade han intet roligt att berätta.
Den der lille mannen hade derhemma en hustru, som skötte
så val den yttre som inre ekonomien, och som ej kunde tåla
rådmannens historietter. Det var derföre han årligen reste till
Sumpmyra, för att länsa sig på berättelser, hvilka eljest brände
tillsammans i hans hjerta, honom till en stor molest.
Jag kunde väl göra en hel mönstring af brunnssällskapet, men
&tnöjer mig med denna, emedan majoren fordrar min
uppmärksamhet
Då majoren smakade sitt första glas vatten höll det på att gå’
illa för Ganymed. Den gemena stanken slog honom starkt i näsan
och han frågade med ifver, hvad det var för förbannad smörja man
gaf honom. Hade ej doktorn i hast förklarat, att det just var det
der helsogifvande som luktade så der vederstyggligt, hade
Gany-meden troligen blifvit döpt Nu drack majoren i botten och teg,
fastän det murrade inuti hans sjäL
Vattendrickningen fortsattes nu dag efter dag i samma takt,
som den börjat; hvarje morgon klockan precist sex samlade sig
brunnssällskapet från bondgårdame i grannskapet, der det had^e sin
bostad, vid det lilla träskjulet, der helsans gud bodde i ett kar.
En mängd mer och mindre bleka personer, alla med ett starkt
syskontycke af tråkighet, och hvar och en i sin tur afhörande
rådman Xlenqvists historier, promenerade i morgondusket långs efter
de smala gångame, aom ormade sig genom tallskogen, hvars träd
C. A» Wetterbergh* Samlade Skrifter. II. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
