Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
«Nej, nej!» ropade gubben, «visst icke det; han bör ej få veta
att jag bedt Nordén derom; jag har hämnats nog, då jag fick dig,
min gumma — jag tycker liksom jag vore skyldig till hans olycka;
— med dig hade han måst blifva lycklig mot sin vilja.»
«Pappa smickrar», sade den goda modren, och en fin
ungdomlig rodnad spridde sig på hennes kinder; «men rätt kan du på sätt
och vis hafva; jag skulle nog hushållat jag, och icke slösat bort
hvad han hade.»
«Gud vet», smålog Nordén; «om hustrun icke kan älska sin
man, slappas snart hennes verksamhet och allt går under.
Äktenskapets hela lycka grundas på kärlek och aktning — utan den går
allt illa, allt misslyckas — förbannelse följer familjen.»
«Nog om det», ropade gubben, prosten. — «Ni småtultingar,
gå fram till mormor och gif henne hvar sin kyss; jag vill säga er
något: fordom, barn, gaf en drottning mormor tre smultron midt
i vintern; nu stå tre små barnbarn omkring dig, mamma, och gifva
dig hvar sin kyss; en kyss af mensklighetens vårmorgon i lifvets
vinter får du nu. Hvilket smakade dig bäst, mamma, nådens eller
kärlekens gåfva?»
«Kärlekens, gode gubbe, kärlekens!» svarade den lyckliga
makan och mormodren.
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
