- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. De fyra signaturerna /
105

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ffl.

INVALIDEN.

1. Kaptenen*

Kom med mig på några Ögonblick i denna kammare, här till
venster i portgången; böj på hufvudet så att ni inte stöter emot
Det är ett litet rum, med mörka tapeter och ej långt till taket
Hu! det ser fattigt ut derinne. Der längst borta i vrån står en
gammal sparlakanssäng; det nätta katunet med sina urblekta
blommor är brunaktigt och mörkt En liten tafla sitter derinne i
skuggan — det är en minnestafla; ser ni vattenfallet der i fonden och
der i forgrunden en hårlock och en vissnad pensée, det betyder
något Der vid långväggen står en pulpet och vid fönstret ett
bord och vid bordet en stol och på den sitter en gubbe* Rys ej
tillbaka för tobaksröken härinne, mönstra ej så noga de gulnade
gardinerna, men träd närmare; ni skall ej ångra ert besök.

«Ser ni gubben der, är det ej ett skönt hufvud P Men nej, det
är långt ifrån skönt, hjessan är kal, munnen insjunken, ögonen
ligga djupt; men likväl väcker han förtroende, ni häller af den der
gubben; icke sannt? Ni tycker er återse er far, som dog ifrån er
och som ni höll så mycket af.

»Förundra er icke att han ej stiger upp för att helsa; hans
ena ben är lamt, han är en gammal invalid, en ruin vid några och
femtio års ålder, han är fattig, han är ensam, han är glömd; men
likväl är detta rum ett heligt rum, ty det bebos af en hederlig man.»

Få detta sätt vägledde jag en af mina vänner, för ett par år
sedan, till den hederlige kapten Werner i hans lilla bostad i en
återvändsgränd på Söder.

«God afton, kapten Werner!» sade jag alltid till den gamle
med hjertlighet; och gubben välkomnade mig med ett tyst smålöje
och bjöd mig en pipa. Jag röker väl högst ogerna; men jag hade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:08:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/2/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free