Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Far och Son
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
«Var det der åt mig, öfverste Gustaf?» frågade gumman och
såg sitt gamla fosterbarn in i ögonen, «var det der åt mig, som
håller så mycket af er?»
«Åh nej, kära Malena, det var ej illa ment; men si det
förargar mig, att den gunstige herrn, mig oåtspord, friat och fått ja
och har allt färdigt, liksom jag ej skuUe ha något att säga —
han skall få se att han har far i lifvet.»
«Och kanske ni då får se att ni ingen soa har i lifvet»,
invände gumman; «rstamherm får nog något att gå efter, ty här blir
olycka af, det spår jag.»
«Hm, hm», mumlade öfversten, «det der låter fasligt; men det
är väl inte kungsord allt det drottningen säger.»
«Ja, jag säger intet», sade gumman.
«Men, för f—n, hvad skall jag göra då?»
«Det vet väl öfverste Gustaf sjelf; gör hvad rätt är inför
Gudi och mannom och frukta ingen. Är det rätt att utan något
annat skäl än sitt infall hindra ett par hederliga menniskor att
forena sig, så fortfar:.är det orätt, så gör tvärtom — jag lägger
mig inte i saken; ja, öfverste Gustaf, jag är en gammal föraktad
kärring, och derföre bör jag ej säga mera.»
«Malena, kära Malena, du blef väl inte ledsen på mig», sade
öfversten, som märkte att han sårat gumman djupt. «Du vet jag
är en het menniska, jag var ju så häftig när jag var barn?»
«Ja, och det galant sedan, så att Gustaf kiknade af ilska då
han var liten — fy han!» sade gumman försonad.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
