Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
p&. Jag eftersträfvade också aldrig sjelf att vara ansedd for
beständig; ty jag visste att flickorna mera tycka om en nng man,
hvars kärlek kommer i lösa flygblad, än om en, hvars tillgifvenhet
är så förut bestämd som almanachan. Den der ihållande nyktra
kärleken är allt for den gifta qvinnan, men faller sig tråkig for
flickan, så länge hon ej bestämt sitt val. Jag var lycklig i min
glada verld af illusioner oeh drömmar.
Jag hade en vän (jag rodnar när jag nedskrifver detta, min
gula, magra kind glöder af skam) — jag hade en vän, som hette
Trygg; han hade och har väl ännu ett motsatt lynne med mig;
allt hos honom var stilla, lugnt, stadigt; man skulle nästan tro,
att han var utan passioner. Emellertid slöto, besynnerligt nog, vi
begge oss till hvarandra: det förefaller mig nu som vi varit hvar*
andras supplementer; en enda bra menniska skulle kunnat
tillskapas af oss begge sammanslagna till en. Yi se således ofta två
motsatta karakterer förenas genom vänskap till en hel; detta är
en frändskap, lik den, då två droppar flyta tillsammans till en
enda stor.
Så kunna flera flyta tillsammans till en enhet; ty allt sökex
enhet, jemnvigt och hvila; också menniskosjälen.
Trygg och jag voro vänner för tid och evighet — vi äro det
än; jag tror det åtminstone, men begge blygas vi att skrifva, jag
för mig sjelf, och han också för min skull. Han skulle såra mig,
om han skrefve — och derföre tiger han.
Ofta förebrådde mig Trygg min ostadighet, och jag åter
honom hans lugna intet bullrande belåtenhet; jag var glad, han var
lycklig — det var skilnaden.
Mina fruntimmersbekantskaper utbredde sig allt mer ook mer;
jag blef allt mindre och mindre känslig i valet, mina fordringar
på kärlek stegrades, och i samipa grad föll mitt tyeke lägre och
lfigre ner. Jag blef egen handlande, och Trygg min kontorist;
allt gick bra, ty han ordnade affärerna och utsträckte dem; jag
hade kombinationsförmåga och spekulationsanda» han åter var det
bibehållande principet i min handel; kvad jag lösi utkastade,
fixerade han, hvad jag uttänkt, verkställde han, och allt gick väl. Vi
skulle blifva kompanjoner. Min vän Trygg hade till och med,
också han, blifvit kär; det var i en ung smeddotter, en lika akön,
som fattig flicka. Jag lyckönskade konom, ock för första gången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
