Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Löjtnant 8tålsköld hade imedlertid arrenderat Gyllinge, en liten
gård i aoeknen, ooh flyttade dit med sin Stefanie och sina bam.
Gomman Lind, spm omöjligen ville skiljas från Thorsson oeh
Hedda, flyttade till skogstorpet, der hon fick en liten kammare p&
andra sidan förstugan.
Det yar en sorglig dag på Thorstensholm, då Stålsköld och
8tefanie reste» oeh lille Fritz blef i synnerhet föremålet för tusende
välsignelser; alla yille taga barnet i famnen, alla ville kyssa ho»
nom, ty han vår den yngste.
Når vagnen ändtligen rullade derifrån oeh kom till sista grin*
don, stodo Thorsson och Hedda der, för att allrasist taga afsked
af sitt herrskap. Heddas vaokra ögon voro rödgråtna, ooh hon
steg, ntan att såga ett ord, opp på vagnsteget, då vagnen
stannade vid grinden, fattade Stefanies hand och kysste den ooh
snyftade högt; då räckte Stefanie nt sina armar oeh tryckte den
gråtande till sitt bröst. — oFarväl, Hedda, jag saknar ingenting mer
sf hela Thorstensholm än dig, trogna, älskande själ; farväl!»
Thorsson deremot stod liksom skygg vid grinden och
nalkades icke.
•Thorsson, vill du ieke taga afsked af oss», sade Thorsten
rörd öfver den ^jupa smärta, som stod präglad på hans ansigte;
«kom hit.»
Thorsson nalkades nu, ooh då han kommit intill vagnen, sade
han med dof röst: oFarväl, herr löjtnant, farväl för alltidj»
«Nej inte så, Thorsson, vi bo ju blott en mil härifrån.»
•Ja, kan väl vara, men med mig är det slut, med Hedda och
oss alla. Gud välsigne herrskapet!» — Utan att yttra ett oid
mera, sprang han bort och öppnade grinden. —• tKör!» ropade
han med bruten röst, «kör, kusk! se så, farväL»
När vagnen var ur ögonsigte, återvände Thonson med sin
hustru till skogstorpet, der gumman Lind imedlertid pusslat om
deras lilTAnna. ,
«Herre Gud, det var fasligt länge ni varit borta begge»;
läT-Anna har frågai mig hela qvällen: hvar är mor och farP och så
sa’ jag, de äro börta att ta afsked af herrskapet, och så gret jag,
och så .böljade, barnet också att gråta, och på det sättet har det
gått hela tiden, ända till dess hon somnade.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
