Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XV. Den gamle kamreraren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att da undet en lång lefnad kan öfverbetala lfvad du brutit som
barn!»
Per Adolf blef således qvar, men kamreraren hade lofvat mera
än han kunde hålla; ty oaktadt alla föreställningar kunde madam
Malm aldrig få i sitt hufvud annat än att gossen var af sämre
skrot än andra menniskor, och han blef således utan det han så
väl behöft, en ny upplaga af gamla mormor. Gumman Malm sökte
väl så godt hon förmådde att uppfylla de nya pligter kamreraren
ålagt henne; hon lät gossen vara närvarande, då hon läste i
bibeln; hon nämnde ej en bokstaf om hans brott; men den vackra
kaffekokaren ställdes upp på den främsta hyllan i köket och Per
Adolf fick sig ålagdt att skura honom blank, då han varit
nyttjad; den hederliga gumman hade liksom en dunkel aning om
ång-rens nödvändighet för en förbättrad lefnad, och det var derför
gossen beständigt skulle »handskas» med den fatala kokaren, för
att, som hon tänkte, beständigt påminnas om sitt brott,
välför-ståendes, att han ej heller skulle glömma madamens kristliga
förlåtelse.
Det var en blandning af fromhet, af fördom, af fåfanga,
blödighet ooh hat, som kom madamen att handla som hon gjorde,
att utan att yttra en enda förebråelse, nedtrycka gossen genom
den stumma påminnelsen om ett begånget brott. Detta var gömdt
men ej glömdt, och dagarne blefvo för Per Adolf ganska tunga,
midt under det ovanda välstånd, i hvilket han befann sig. Gossen
hade ej på långt när den nytta af det exempel af andakt och
fromhet, som han fick, ty det var alltid för honom uppblandadt
med en droppa bitterhet; religionens ljus flöt ej klart och
oblan-dadt till hans bjerta, det polariserades af gumman och i stället
for ljus fick han en brokig färgbild blott.
Det finnes ingenting farligare än halfheter, både i religion och
verldslig vishet; hjertat fordrar kärlek eller rent af hat, from tro
eller otro; förståndet fordrar klart vetande och ej det orediga och
dunkla. Det är denna sanning, som gör mörkrets vänner så
mycket gagn, emedan den efter deras logik lär oss, att folket bör
hafva prefessors-kunskaper eller också alldeles inga; och då de
forra äro omöjliga att bibringa, så bör man ej leka med elden,
utan hindra all folkbildning för att förekomma halfbildningen och
det deraf härflytande onda. Men det är likväl ej så; man kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
