Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett sterbhus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han står der i fullkomlig parallel med alla andra, om han ej till
och med genom sin börd har ett försteg framfor andra. Det
beror således på honom sjelf, om han skall kämpa sig igenom eller
icke — och oaktadt försvaret af den dubbla arfsrätten skulle bli
lättare, om motsatsen kunde bevisas, så kan man ej neka, att hans
duglighet är lika stor som någon annans,
To ge man for afgjordt, att adelsmannen ej hade samma
förmåga att besegra hinder och genom egen kraft skapa sig en
framtid, som den ofrälse mannens son, så vore rättvisan af den dubbla
arfsrätten gifven; ty han måste ändå ha något, och då
privilegierna ej kunna skänka honom duglighet, så kunde de åtminstone
skänka honom pekuniär ersättning i arfvet. Men då det är en
dagligen synlig erfarenhet, att adeln i kraft, skicklighet och
användbarhet fullt ut täflar med hvem som helst, så ligger det oriktiga
desto klarare för en hvar, emedan en hvar inser, att adeln numera
ej behöfver denna rättighet, som grundlädes i en tid, då hela
institutionen betydde något helt annat än nu, då ståndet ej var så
intimt blandadt med folket, som i vår tid, och då allt berodde på
den gamla patriarkaliska idéen, som lägger en hel slägts vilja och
förmåga i händerna på dess äldste.
Då ’Var det ätten, som kämpade om herraväldet med hela
folket, nu är det åter individerna af adeln, som helt enkelt täfla
med individerna ur de öfriga stånden.
Så länge adeln var ett sammanslutet helt, behöfde den
anförare, mäktige män, kring hvilka den kunde samla sig för att i
massa herrska; då behöfde dessa hufvudmän all möjlig kraft
samlad hos sig och således också penningens. Nu åter faktar en hvar
på egen hand så godt han kan; falangen är sprängd och en
jägar-kedja letar sig fram genom folket.
Mannen är ej och bör ej heller vara så beroende af lyckan,
som qvinnan, dist är hans pligt att sjelf bygga sig ett hus, att
sjelf förvärfva sig sitt uppehälle, att sjelf fösta vingarna vid sin
ära. Qvinnan deremot är ännu i vår tid ej sjelfständig nog att
genom egen kraft upprätthålla sig; hon fordrar ett stöd; allt är
så inrättadt, att hon måste det; och just derföre rycker man
undan det lilla oberoende penningen kunde gifva henne, just derföre
gör man henne ännu värnlösare än förut, och detta till förmån
C. A. Wetterberghi Samlade Skrifter. V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
