Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ett år derefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
händer? hvad betyder det mera än helt enkelt, att händerna äro
smä, och då frågan rör skönhet, är det hela menniskan man
be-dömmer, liksom, då frågan är om karakteren, det är hela själen
man talar om, och då du tar till de der små händerna som ett
bevis, så är det detsamma som om jag ville säga: den der
procentaren är gifmild, ty han gaf en fattig två styfver. Det var
visst bra det, men derföre kunde väl mannen ändå vara en skälm,
liksom vår Clementine oaktadt sina små händer är hjertans ful;
men vackra ögon har hon, för si, min gumma, der tittar själen nt
genom sina fönster; hon rår ej for, att byggningen for öfrigt är
ful, men en god engel sitter lik ett barn i fönstret och nickar och
säger: här bor jag, denna kojan år min lekstuga.»
«Du har dina egna idéer», småskrattade majorskan; «men i
min smak så ser Clementiue alldeles inte illa ut.»
«Det är skada, att du ej blifvit karl», invände majoren; «men
till saken; hur är det med Göthilda?»
Majorskan lade händerna i kors i skötet, som hon plägade,
då hon hade något vigtigt att berätta.
•Jo, bäste Lutzow», böljade hon, «jag har också märkt
något, och nu när du också har tyckt dig märka något, så förefaller
mig åtskilligt besynnerligt. Göthilda har alltid varit en god, glad
och yr flicka, men flitig i hushållet har hon aldrig varit, utan det
gick som det kunde i en crhurr», och jag sade många gånger:
kära Göthilda! det går inte an, att du väfver och syr beständigt,
for om du blir gift en gång, så behöfver din man mat, och
karlarna äro alltid kinkiga på maten.»
<rJaså, du sade det?» skrattade majoren; «nå vidare!»
«Men då svarade alltid Göthilda och skrattade: åh, det
behöfs inte, för jag gifter mig aldrig, mamma lilla, och dermed var
hon ur köket; men efter Stockholmsresan lade hon sig vinn om
matlagning och kan snart mer än jag; allt lyckas för henne, allt
går så ordentligt och tyst.»
oTyst?» frågade majoren; «det var kuriöst, känner jag min
unge rätt, så är det ej hennes svaga sida att tiga.»
«Jo, jag försäkrar, att så är», fortsatte majorskan, «roch fast
hon är god 06m guld och aldrig käxar, så ha pigorna en sådan
respekt, ja lika mycket för henne, som för mig sjelf.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
