- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 5. Får gå! ; Ett namn : Genremålning /
343

(1869-74) [MARC] Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Constantin (En episod)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Theatem fick i honom en slags recencent; han visste så grannt,
huru mycket Almlöf och Dalqvist egde i konstnärstalang, ocb kunde
med den största kännedom yttra sig äfven i hvad Jenny Lind var
förträfflig, i hvilken passage hon öfverträffat sitt rykte och i hvilken
hon öfverträffat sig sjelf; han gjorde allt möjligt afseende på de
andra talangernas flit och visste mer än väl, hvilken som sjöng
med method eller icke.

En konstnär, en författare, han må berömmas eller tadlas,
kan varfi säker, att om det är tio, som veta, hvarför de göra det
ena eller andra, finnes det hundrade, som göra det derföre, att det
brukas, att det skall så vara. Det är derföre mindre underligt,
om en kcnstnär förblir blygsam oaktadt sin storhet; just derföre,
att han är stor, kan han ej smickras af småsaker.

Notarien trängde sig således småningom in i familjer, som
förut ej skulle mottagit honom, och umgicks med kamrater, som
förut hållit sig ifrån honom, ty han hade antagit den allmänna
hallstämplen af bildning och seder och passerade således den bom,
som förut vaiit nedfälld för hans förhoppningar.

Ooh således hade han hastigt nog gjort sig förtrogen med
personer af inflytande eller, rättare, sådana, som beständigt äflades
att få det, och hade skaffat sig en beskyddare. En beskyddare är
nemligen ännu något lika nödvändigt som i det gamla Rom;
menniskorna trettna aldrig vid beskydd, och intelligensen har aldrig
ännu kunnat beskydda sig sjelf, utan står i detta hänseende på
samma linia mec okunnigheten. Det är till och med temligen
afgjordt, att okuniigheten och dumheten i sig sjelfva ega en förmåga
af framgång, son snillet och kunskapen blott genom heta strider
kunna vinna; det ligger något lugnande och säkert i att vara
passiv eller blott ett verktyg och något osäkert i att vara verksam
sjelf; dumheten leror af sig sjelf, är något, hvars egna värde
måste erkännas af alla, då deremot snillet är en storhet, som beror
på mängdens omlöme; med ett ord, dumheten och
karakterslös-heten ega urminms häfd på jorden, men snillet och dugligheten
äro blott lyckliga lybyggare.

Notarien hade således, utan att ega hvarken hufvud eller
hjerta, skaffat sig en och annan gynnare, som behöfde viljelösa
verktyg; ty vissa »aker kunna ej framhållas af andra än sådana,
som antingen sakm förmåga eller också vilja att se riktigt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:09:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/5/0346.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free