Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En gynnare bland menniskor och en vän hos Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Herr baronen täcktes forlåta min oerfarenhet och ej tvifla på
mitt rena uppsåt att gagna», stammade notarien med kallsvetten
i pannan af ångest att så snöpligen mista sin enda gynnare.
«Nej, bevars, min vän; fatta ej min lilla rättelse så. Ni är
en redlig och nitisk menniska; jag har mycket förtroende till er,
mycken aktning for er karakter och er religiositet; välkommen
snart tillbaka», tilläde presidenten och räckte sin ödmjuka klient
banden; ovälkommen, ‘när ni vill; mitt hus står er alltid öppet.
Farväl (ett sött småleende), au revoir!» Notarien gick.
«Det är både en usling och en skurk», sade presidenten vid
sig sjelf, «en stackare, som man ej kan använda. Jag trodde, att
hans bakslughet skulle hjelpa houom; ty många dumma personer
ega dock en mästerlig förmåga af lömskhet, som felas många goda
hufvuden; men denne Ärenslump är mera dum än lömsk, mera
på-flugen oeh krypande än slug och beräknande. — Jag kan ej nyttja
honom.» Presidenten satt ännu en stund i funderingar innan han
ringde och kammartjenaren kom in. «Har Ärenslump gått?»
«Ja, herr baron, nu nyss.»
«Hör ni, Krypin, om han kommer hit flera gånger, så säg,
att jag är hindrad, ute, sjuk, hvad du behagar.»
«Ja, herr baron.»
«Men säg att jag är välvillig mot honom. Det är
nödvän-digt», yttrade baronen, «att aflägsna honom ännu så länge; jag
vill ej se honom på en tid. Imellertid säger du, att jag bereder
ett fält åt honom till befordran.»
«Ja, herr baron.» Betjenten gick.
•Jag får vara försigtig; jag kem behöfva honom till riksdagen,
men det är derföre nödvändigt, att han ej synes i mitt förmak för
mycket. Han måste uppträda som en fri svensk man och uppläsa
mina idéer såsom sina egna; jag skall till och med opponera mig
mot honom i småsaker; man skall ej veta en stafvelse af att jag
leder den stackaren. Men dermed är tid nog. Under tiden kan
han gifta 9ig, om han vill; de få ingenting att lefva af; då måste
han vara slaf för maten, och för att förfaUa afskrifter har den
stackaren snille nog.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
