Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Fattigdomen och den ädla stoltheten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
♦
«Jag skrifver således, herr baron», sade notarien, «och om jag
sedan hos herr baronen kunde få inhemta sättet för min
verksamhet, skulle icke allenast jag utan vårt fädernesland tacka derför;
jag ställer mig till herr baronens disposition.»
«Jag tackar er för er vänskap och ert nit», sade presidenten;
«jag vet ej mycket, med det lilla jag vet skall jag meddela er och
som en far ömt och uppriktigt lägga på ert hjerta hvad jag anser
nödvändigt. Och jag hoppas, oaktadt alla de missgynnande
omständigheter, som hota, kunna göra något för’ er. Men dertill
fordras lydnad i första rummet, lydnad, min vän, för vänliga och
faderliga råd. Kom hit, då ni fått hans svar, farväl, min vän,
var öfvertygad om mitt deltagande.»
Notarien lemnade under djupa bugningar och många
vördnads-försäkringar sin mecenat, som återtog sitt arbete.
Efter några ögonblicks skrifning, lade presidenten pennan
från sig; ett listigt småleende smög sig öfver hans ansigte. «Den
der gode notarien är alldeles nog dum att uppoffra sig bland
for-trupparna; vi lägga nu några dussin enfaldiga lycksökare i
vall-grafven, och sedan gå vi på deras ryggar in i fästningen; man
måste göra på detta sätt, utan offer kommer man ingenstädes.
Ärenslump får gagna så länge han kan, och sedan — sedan så
skuffas han ner, göres till intet; vi låta det allmänna hatet och
föraktet uttömma sig på honom och andra eländiga bulvaner, och
imellertid . . . Jag skrifver nu», fortsatte han samtalet vid sig
sjelf efter en stunds tystnad, «jag skrifver nu till den beskedlige
Troberg; det är en from, något enfaldig, men mycket varm
landt-prest. Han verkar, utan att veta det, för oss, och han skall
säkert gråta af helig glädje, när han läser detta bref, den stackars
mannen. Imellertid blir han utropad som en fantast; kanske han
äfven gör sig sjelf olycklig genom sitt öfverdrifna nit; men hvad
gör det? Han faller i vallgrafven i den tron, att han är en kämpe
för Quds sak; han är lycklig i sin tro, och vi i vår; ofvanpå
honom och de andre nalkas vi målet. — Det är en långvarig, envis
ooh hemlig strid; våra motståndare beväpna sig, ställa sig i
oöfver-skådliga rader; der är massan, der är ganska säkert både den
moraliska ooh materiella öfvermakten; men den intellektuella,
slugheten, listen, förutseendet ega vi ännu; våra kombinationer sträcka
sig öfver hela jorden som ett osynligt nät, ty Öfverallt, der det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
