Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«fja, pappa, det må så vara, men ännu besynnerligare är det
att sysselsätta ett helt sällskap med sina egna nervattacker, i
stallet for att sjelf sysselsätta sig med att skynda till hjelp; en
känslighet, som gör intet för den olycklige, är en onödighet, ett
pjå-keri ... ja, det är min tanka.»
Augusta hade under sitt föredrag blifvit riktigt varm i ämnet,
och baronen hade troligen fått en hel liten föreläsning öfver en
naturlig och sann känsla, om han ej afbrutit sin dotters tanke-
gång med:
«Men hur gick det med pagen, min ädla fröken?»
«Pagen 1 ack jo, pappal jag vill ha en page, en liten gosse,
som jag uppfostrar till dygd och goda seder.»
«Det blir nog ett praktexemplar», småskrattade baronen, «en
sjutton års flicka vore just den mest passande för att upptukta
en pojke; det skulle bli en vacker vindböjtel.»
«Hur då, pappal»
«Jo, Augusta lilla, icke förmår du uppfostra honom, utan det
får hofmästaren göra; men visst kan du få en gosse, som håller
din häst, när du skall ut för att rida, och som är din lilla
uppassare; vi skola se oss om på torpena.»
«Det har jag redan gjort», sade flickan, «rjag har redan sett
mig om.»
«Men, min Gud, icke springer du omkring till torparfolket;
det passar sig icke, min lilla flicka. Jag fruktar, att du läser för
mycket af våra poetiska sötsaker; du glömmer alldeles bort hvem
du är.»
Augusta rodnade starkt, icke derföre, att hon verkligen hade
besökt torpen, men derföre, att hennes far kom med ett af dessa
eviga «det går icke an», som räckte till för allt, som ställde sig i
vägen för hvarje varm känsla som vaknade i hennes själ.
<rJo, min far», sade hon ändtligen efter några minuters tyst-’
nad, «jag mins mycket väl, hvem jag är; jag är helt simpelt en
menniska, liksom torparens dotter, det är jag, pappa, och
ingenting vidare; men, Gudnås, jag har ej besökt dem; mina vanor
hafva gjort, att jag ej ens kommit ihåg, att de hade ett hem, som
var värdt att ses, der jag kunde lära något. Nå väl, min far,
jag har ej besökt dem, men en torpargosse har sökt upp mig och
gifvit mig blommor och talat om, att hans föräldrar voro så fat*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
