Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mftste betala min mans alla skulder; mitt hjerta och min heder
förbjuda mig att handla annorlunda . . . och sedau har jag intet.»
Betjentens ögon voro fulla af tårar, men den goda själen log
ändå och sade tröstande: «Vet nådig friherrinnan, jag skall gifta
mig nu, och när huset är i ordning, så ser väl friherrinnan till oss.»
»Jag vet ej, käre Lars; kan jag det, så kommer jag», yttrade
friherrinnan, som. fann sig sårad af den blandade känsla af glädje
och smärta, hon läste i betjentens ögon.
«Hvad tycker friherrinnan om Telinge? ... det är ju en
liten vacker gård det?»
»Mycket vacker, det var ju der jag hvilade en gång under de
herrliga, resliga askarne, som beskugga gården?»
»Ja, nådig friherrinna, så var det, och friherrinnan sade: »Ack!
här ville jag lefva och dö.»»
»Ja, jag mins; det var under min lyckas dagar, då jag kunde
önska nästan hvad jag ville, och då det lilla Telinge var en
småsak, en blott liten önskan; nu är det för sent.»
»Åh, allt kan ändras, nådig friherrinna», yttrade Lars och
bugade sig; «farväl nu, och lofva mig att se om oss!»
Friherrinnan blef således ensam, och hela hennes förmögenhet
gick åt för att honorera hennes mans skulder.
Nu bodde hon, endast uppassad af en liten flicka, som gick
till och från, på ett litet rum, tre trappor upp i sitt fordna hus.
Det gjorde henne ej egentligen ondt, att hon blifvit så fattig, att
hon egde så litet qvar, att hennes rena hjerta var den enda
dyrbarhet hon egde; men hvad som grämde henne, var, att hennes
fordna vänner hade flytt henne, att hon dagligen i sitt lilla
fönster såg, huru den ena vagnen efter den andra stannade framför
husets dörr, huru en vän, som tusende gånger svurit henne
tillgifvenhet, steg ur och gick in; men att ingen enda letade sig de
tre trapporna upp, utan stannade i första våningen, der en ung
greflig löjtnant, som nyligen gift sig med en grosshandlaredotter,
bodde.
«Det är nu deras tid att tro på vänskap», suckade hon, «och
sådane vänner har jag också haft.» Det sårade henne dock
djupare, än hon ville erkänna, att man öfvergifvit henne; det är en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
