Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
far till barnungen; men si, jag är nu en gäng på det viset oeh
kan icke l&ta bli att lägga näsan i blöt för sådane der stackare;
det riktigt tog mig, skall jag säga, när jag såg den der qvinnan
förtvifla, och jag liksom ångrade mig, att jag ref henne ur döden;
jag hade der ingenting att göra, och hade allt fått gå, som det
var menadt, så hade hon na sofvit i ro. Det skall ändå en gång
ske, och när och hur, kan gå på ett ut, om det sker i eld eller
vatten, det blir väl min ändalykt, och då får Elsebeth ta sig fram
ensam, stackars qvinna.»
Snart gick skeppet Victoria från Malmö ut åt vida hafvet;
det skulle nu gå med en jernlast till Norra Amerika; jag återsåg
icke Troberg på många år. Han sväfvade omkring i alla klimater
och var då och då blott hemma hos de sina. Då jag någon gång
träffade honom, var det endast i brådska. Troberg och jag glömde
således småningom af hvarandra, och blott nu, sedan jag återfunnit
honom som grindvaktare vid Hallinge säteri, med hvars egare jag
varit akademivän, återväcktes åter alla minnen i min själ.
Troberg har blifvit medelpunkten i en tafla, der många händelser och
många öden genomkorsa hvarandra; jag har således först tecknat
hans bild 8å godt jag kunnat.
Han är ännu, den gamle gubben, en glad och lycklig
menniska, som gör så mycket godt han kan och älskar alla sina barn
med lika kärlek. Ännu klappar, som förr, hans veka hjerta inom
det hårda skalet, och ännu blyges han lika mycket, som förr, om
han råkar att vara, som han kallar det, «käringaktig», det vill
säga, då han låter någon förstå att han har medlidande och
vekare känslor, än dem han kan tycka med heder kunna stå
tillsammans med karakteren af en sjögast af äkta skrot och korn. Hans
lynne var ej- påfärgadt med någon annan färg, än den naturliga,
och det är sig likt: sextio års sol har ej förmått bleka bort den.
II.
För några och trettio år sedan smog sig en ung man, af ett
fördelaktigt utseende, uppför trapporna till ett hus långt upp p&
söder. Det var den unge baron Gustaf Gyllenfält. Deruppe bodde»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
