Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
s
annan än Iran har gjort stugan deroppe varm och god åt modern,
ingen annan än han har klädt gumman varmt och väl — allt har
han gjort sjelf. Allt har han lärt sig sjelf. Käre Göran, bli inte
ond, men ändra dig — då blir det bättre med dig.»
»Bättre P . . . Det behöfs inte, jag har, gudskelof, hvad jag
behöfver», afbröt brodern, som en stund verkligen tyckts lyssna till
systems ord. «Imellertid så är det min vilja», tilläde han, »att du
inte tänker på Olle! Skulle rika Kjells dotter gifta sig med en
pojke, som har ett nybygge? . . . Ha, ha, ha! det vore roligt att se.»
«Det vill och det kan rika Kjells dotter göra», sade Ingeborg.
»Vet du, din tid är snart förbi, så har du börjat ... du måste
sluta snart, för ser du, den der vägen stupar utföre, förstår du...
Nå, tala om allt för far, det får du gerna. Du kan ställa till att
Olof inte får gå hit . . . du kan inte en gång få preja honom på
spel . . . Men mellan mig och honom blir det inte slut, så länge
vi lefva . . . Vill du något mera . . .?»
»Åh nej, det kan vara nog detta», yttrade Göran vårdslöst,
och systern gick.
«Kors i Herrans namn, hvad du ser ut, Inga», sade modern,
som i sin ifver med folkets middag sjelf fattat regeringstömmarne,
eller rättare sjelfva spiran, ty hon rörde i grötgrytan, fastän det
kostade något på i anseende dertill, att hon ansenligt lagt på
hullet, »kors i Herrans namn, hvad du ser ut, kära Ingeborg! Hvad
går åt dig, du är så blek som ett lik.» j
»Åh, det är ingenting, mor, ingenting», försäkrade flickan och
försökte småle. Imellertid hade samtalet med brodern angripit
henne starkt efteråt, liksom vi ofta med godt mod kämpa oss
genom en dödsfara och först sedan den lyckligen är öitverstånden
med fasa se tillbaka och intagas af förskräckelse. \
»Ingenting, kära Inga? Det är ej sannt; säg mig hvä4 det är.
Ja, du är ju rent af hjertskrämd.» ;
»Jo, mor! Göran vet allt och har hotat att tala om’ for far
att Olle och jag hålla af hvarandra, det blir en svår lek.»
«Herre Jemine, hvad säger du, barn!» utropade modren, »det
går aldrig väl. Göran är ett sorgebarn, alltid är han hård och
elak . . . Herre Gud att jag skulle ha en sådan pojke . . . Vet
du, Inga, jag hör så mycken klagan öfver honom från alla sidor, att
jag hört mera på ett år om honom än på tjugu om Kjell sjelf •—
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
