Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
härledde sig ej af något öfverflöd, utan af denna smak för det
nätta, beqväma och prydliga, som alltid* bor innerst i en god och
ren själ och som beständigt bryter fram under tusen former. Det
är känslan för det sköna som beror derpå, att der finnes något
skönt inombords, som måste sätta sin stämpel på allt, med hvilket
det kommer i beröring. Olof och Ingeborg hade två barn, en
gosse och en flicka. När vi nu återse dem, läsa de begge för
herr Norrfors, som, en gammal lärdomens och innanläsningens^
invalid, fått Olof Jonssons hus att vistas i, liksom fordom i Kjell
Kjellssons. De begge barnen voro, enligt herr Norrfors’ utlåtelse,
mycket snälla barn, men det är ej så mycket att lita på, ty herr
Norrfors gick i maten hos föräldrarne; men det vi kunna lita på
är, att de begge barnen voro friska, starka, glada och
rödblommiga barn, lifliga och raska, men tillika lydiga för en blick från
modren, som ännu så länge var deras uppfostrarinna. Uppfostran
blef dock något försvårad derigenom, att mor Elsa efter sin sons
olyckliga död flyttat till Ingeborg. Det var ej utan att gumman
gjorde allt för att skämma bort barnen, och emellanåt uppstod
der verklig opposition från mormors sida, då hejr Norrfors gifvit
dem för lång lexa eller Ingeborg tystade deras stoj. «Låt barnen
vara i fred för den verldsliga läsningen», hette det då, «det är
nog för en bonde att kunna läsa Guds ord försvarligt, mer har
jag aldrig kunnat — och om de hålla väsen, så kom ihåg att de
nog få sorger i sina dagar.»
«Åh, mormor, nu kommer ni inte ihåg», skrattade Olof, «att
ni var rätt sträng mot Ingeborg, men det skall ni ha tack för,
mormor, ty det gjorde att Ingeborg blef en bra hustru och en
bra mor.»
«Var jag sträng? Nej, det skall Gud veta, att om Ingeborg
inte haft sådant gry som hon har, så hade hon blifvit bortokämd.»
«Se der har vi ägget, mormor, och nu vill ni försöka om
våra barnungar hafva lika godt gry . . . men akta på, mormor,
det är annan sort det, ty der är litet af mig också ... och ser
ni, mormor, om inte vår Herre i tid, den der natten, ni vet,
kuf-vat ner mitt mod, så vet Gud hurudan krabat jag blifvit.»
I Nordhallen regerade Görans enka ett år, sedan ingick hon
nytt gifte med en stackars enkling, som hade sex barn. Här fick
hon ett vidsträckt experimentalfålt för sitt maktbegär och sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
