Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Herre Gud, du skall få mat hos oss», sade flickan; «men»,
tilläde hon betänkligt, «nej, det får jag inte. Flinken har låst in
alltihop, och som det är mest för hans träskopengar maten är
köpt, så har hvarken far eller jag något att säga. Nej, Anders,
jag kan inte hjelpa.»
«Nej, nej, jag vet det; men ingen kan hjelpa, ty sedan
Bertilsmora i Framsberga dog för en månad sedan, så har jag aldrig
fått gå någonstädes och begära en bit; men se Bertilsmora hade
stått fadder åt mor min och derföre var det en annan sak —
men nu ligger hon der hemma och dricker vatten och blir allt
svagare och svagare med hvar dag — och svälter ihjäl innan jag
hinner med, ty du ger mig alltid en brödbit, och det uppehåller
lifvet — det var rätt onödigt af dig att ge mig brödet, ty då så
följdes vi åt och jag slapp att se det eländet.»
Det händer lätt att barn komma på dödstankar, ty
öfver-gången är så utan alla svårigheter för dem — de ha ej en gång
en lexa att läsa opp på andra sidan — der är, de känna det
väl, icke mera fråga om dessa lexor, som menniskorna i sin
småaktighet anse mera än handlingar och oändligt mycket mera än
tankar och känslor.
«Fy så du talar!» yttrade flickan, «du skall hoppas på Gud,
han ger dig när du minst tror det — han kan hjelpa dig, det
kan han, men också bara han, ty inte bör du gå och tigga, då
din mor förbjudit det, och hittills har du hjelpt till — se så,
se opp på mig.»
Det var ej utan en inre öfvertygelse om allmakten af sina
blå ögon Anna alltid bad sin skolkamrat att se på henne och
liksom hemta tröst ur det klara djupet, liksom perlfiskaren hemtar
den präktiga perlan på djupet i det blå hafvet. Det lugnade
honom verkligen och han sade:
«Men hvad skall jag göra? Inga foglar komma i lämmen, icke
en gång en ekorre, fastän jag sätter nötter dit — det är ondt
om nötter i år och potatisen ha vi plockat opp från stånden —
det är intet i skog eller i sjö eller i luften, intet att få, så att
mor inte svälter ihjäl.»
«Får du ingen fisk då?»
«Nej; åh det förstås, inte vilja de nappa nu när jag behöfver
dem — alltse’n jag metade åt Greta, så har ingen fisk velat nappa,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
