Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De gamles historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tjugufemman med honom!» fortfor han och fattade den ofantliga
nyckelknippan.
Vaktmästaren Rullsten var på det hela en välmående och vid
vanliga tillfällen jovialisk man. Hela hans figur tydde på en man,
som lefde för detta jordiska och ej nekade sin kroppsliga hydda
alla både nödiga och onödiga reparationer. Han hade således
försett sig med en ganska trind roage och ett par kinder, som
tycktes vara uppdrifna under urverldens sol, så frodiga voro de och
purpurröda. Allt detta skulle betydt helsa, om ej näsan hade
skiftat en smula i blått, hvilket dock endast gaf den gode
vaktmästaren ett mera martialiskt utseende.
«Ställ vakt i porten ‘med dragna huggare», yttrade han barskt,
då han ändtligen kom ner för den trånga vindeltrappan; «och du,
Anders, kom med, så gå vi till fängelset.»
Ossman hade dock noga betänkt sitt läge och passade på
tillfälle att undkomma just då vaktmästaren ansåg sig som säkrast.
«Hä hä hä, jag tycker hvad vår unga baron skall stå der flat
då vi komma in. Håll huggaren tillreds, Anders. En fogel, som
höll på att flyga nt, hä hä hä!»
Vaktmästarens jovialiska lynne hade återkommit vid
underrättelsen om att hans fånge ännu var qvar, och han riktigt gladde
sig åt att få sätta honom i tjugufemman, der vattnet stod ända
till fotknölarne.
«Hä hä hä, han skall komma i förgyllda rummet», skrattade
han, i det han satte nyckeln i låset.
Ossman hade emellertid ej varit overksam; han hade ställt
all halm, som fanns på sängbottnen, upp mot dörren, en duktig
kärfve, ty den hade Wernerhjelm kontant betalt, och denna halm,
som vid dörrens öppnande nödvändigt måste falla utåt, stod han
i begrepp att påtända med en ljusstump, som brann i hans lilla
blindlykta. I det ögonblick han, vand att observera allt, märkte
att vaktmästaren snart skulle göra sin sista vridning i låset och
undankasta bommame, så påtände han halmen på flera ställen, så
att, då dörren ändtligen slogs upp, hvartill han med en duktig
stöt var behjelplig, föll en eldmassa öfver vaktmästaren och hans
beväpnade följeslagare, och inom ett nu hade ziguenaren kullslagit
den förres tjocka lekamen och sårat den andre, så att de hade
möda att reda sig. Vaktmästaren skrek på hjelp, så att det skal’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
