Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De ungas historia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alléen är ganska lik, i miniatyr naturligtvis, en allé vid Versailles,
som jag mins från min barndom. Fastän trädgårdsmästaren bär
just icke är någon Le Notre, så äro dock alla kronorna tämligen
rundklippta och ordentliga.»
«Ja, det är verkligen smakfullt», inföll Georg, «de se ut som
pudervippor.»
((Säger baron det? Kan väl vara, men det är min och i
allmänhet hvarje bildad menniskas smak.»
Med denna tillrättavisning lemnade hon unga baron och tog
Selina med sig.
aSelina, mitt hjerta, jag har skrifvit ett ode öfver *Ett
oför-stådt hjerta1.»
«Ack, då får jag höra!»
«Ja, om du vill, jag har väl några timmar lediga på
förmiddagen. Den der Wernerhjelm, som kommer, lär, som friherrinnan
säger, vara en mycket bildad man, en bildad gubbe, med sann
smak. Jag verkligen gläder mig åt hans ankomst. Hvarken baron
GÖran eller Georg har sinne för något rent hjertligt varmt; de
äro praktiska, prosaiska naturer; men Wernerhjelm, han lär ha
mera lyftning. Skada blott han är gammal och krympling, säger
friherrinnan.»
. Så samtalade mamsell Pjorry med sin skyddsling; men Gebrg
satte sig på en bänk i trädgården och funderade. På hvad?
Derför kunde han verkligen icke göra sig reda; men det
föreföll honom som om han och Selina redo på hvar sin andalusiska
springare, hastigt som vinden, öfver berg och dal, så att djuren
frustade och löddret skummade; men dock, liksom hon varit buren
af osynliga händer, som om hon sväfvat på en silfversky, flög
Sigrid framför dem, utan buller, utan skri, utan möda, förd af ett
luftdrag eller en himmelsk ande. Så följde de begge flickorna
honom, den ena liksom för att springa verlden rundt, liksom för
att skynda undan en här af spöken., som släpade sig efter
jorden, den andra liksom med en öfvermensklig kraft afhållande allt
ondt.
((Hvilken är vackrast?» frågade han sig sjelf. När man är
tjugu år, så är detta första frågan. «Hon, med de svarta lockarne,
de blixtrande brinnande ögonen, den fylliga, spänstiga växten och
detta egna sätt att kläda sig, eller hon med de gula lockarne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
