Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nSedan det nödvändigaste, till dess man ingenting har; men
vi behöfva ju allt hvad vi ha?»
«Nej, barn. Du vet att der bakom soffan i förmaket ligger
något som icke vi behöfva, emedan vi ej kunna begagna det.»
«P,appas sabel?»
«Ja, pappas sabel. Yet du, jag tänker den nog skall ha
värde, ty pappa fick den af general v. Döbeln i Finska kriget.
Ja, barn, den har tillhört en så utmärkt man, och dessutom så är
fästet af silfver.»
«Men hvem vill väl låna penningar på en sådan pjes? Den
är väl gammalmodig, kan jag tro, ty i det fallet ändras moderna
beständigt.»
«Nej, barn, det är en äkta turkisk sabel, det berättade salig
Bernhard många gånger, en damascenerklinga», sade han, «som
pröfvas på det sätt, då den är riktigt skarpslipad, att en säck ull
får flyta på ett sakta rinnande vatten, och så håller man sabel-
eggen emot. .Skär den då igenom, så är det en äkta damascener-
klinga.»
«Men är det möjligt, goda mamma?» frågade Dora; «det tror
jag knappast.»
«Hvad tänker du på? Tror du att din salig far sade en
osanning . . . han har sjelf berättat mig det många gånger.»
«Men huru skola vi göra?»
«Jo, ser du, jag har tänkt hit och dit, och så kom jag att
tänka j>å gubben Löfstedt här nere i gården, vedhuggaren. Får
han några skilling, så går han nog omkring och försöker att få
låna några riksdaler på sabeln.»
«Men tror man väl att han eger denP»
«Nej bevars, det behöfver ingen tro . . . han kan gerna säga
sanningen, jag blygs ej öfver att jag är fattig och sjuk.»
Dora suckade, ty hon ansåg detta for nära nog att tigga;
men hon teg; ty då modren ej så ansåg det, hade det varit orätt
att sätta sig deremot. Dora inbjöd således den beskedlige Löf-
stedt, som stod i porten och högg ved, och snart var gubben der.
«Hå ... nå se, fru kaptenskan sitter uppe», sade han och
torkade sitt grimmiga ansigte med den gråsvarta skjortärmen; «ber
om förlåtelse, kommer likasom jag är, ty mamsell fortade på mig,
så att jag ej fick gå in och snygga om mig . . . hugger eljest i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
