Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dag åt justitierådet, som i går köpte en hel hop ved, som skall
ligga öfver somiharen på torken, för si justitierådet bränner aldrig
annat än årsgammal ved.»
Detta var prologen, hvarefter majorskan framställde sin be-
gäran, att Löfstedt skulle försöka skaffa ett lån på sabeln.
«Det är en fin och mycket rar klinga.»
«Jaså, jaså (betraktande eggen); men nog kan man, med förlof
sagdt, rida till qvarnen på’n . . . Det var en roliger en, så kro-
kig som en löfhacka.»
«Hvad tror Löfstedt?»
«Hå-å, jag tror just ingenting . . . det är ej stort värdt.»
»Men fästet är af silfver.»
«Serra-ko-tre, det visste jag inte; men si, det är svårt om
beskedligt folk nu för tiden. Och inte är det värdt», tilläde han
liksom frågande, »att gå till någon procentar-rackare, som nog
fins, och inte på assistansen heller.»
«Nej, dermed få vi spara i det längsta.»
«Hm, hm, ja jag skall försöka. Min pojke springer från och
till här bortnas, och der bor en hop herrar der, som kanske kun-
de för ro skull ta sabeln eller hvad det skall vara; ty det händer
ibland att folk gör mycket godt bara på spektakel.»
«Ah nej, kära Löfstedt, de göra det af godt hjerta.»
«Jo fan heller, förlåt mig, lilla kaptenska; men jag mins en
gång, det var ute på Djurgården. Der kom en liten flicka, mager
och blek, med en korg på armen med sådanader sirapsknäckar
uti . . . frun vet, kokade i sirap i små, små strutungar . . . och
så . . . hon var liteu hon . . . gick hon till herrarne och bad
dem köpa; men ingen köpte, utan de hutade åt henne, sorg om
hon varit en hund. Nå, hvad hände? Ingen hörde henne klaga.
Då kom der ett par lustiga bröder, litet på kaporr, ifrån Blå
porten, och till dem gick hon. *Hvad f-n vill tiggarungen?’ —
’Sälja knäck.’ — ’Ha ha ha! Förbannadt näsvist, vi kunna nog
bli knäckta ändå . . . Nej, gå för f-n i våld.’ — ’Köp, söta her-
rar, det, är sent snart, och mor min der hemma haf ingenting att
äta, om jag inte får sälja.* — ’Hvad f-n ha vi med den saken att
göra? Ha ha ha, hvad gör det om en käring har att äta eller
inte!* — Flickan gick gråtande, och vet frun, det var nära på att
jag gått och köpt subberten för min «sjelfspilling» (tolfskilling);
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
