Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Nå», hördes en röst, ogod dag, min kära Fredriksson, god
morgon, pojkar . . . Hysch, det är kallrfttt nte som pocker. Eljest
har jag hela morgonen varit ute och sett på huru de plöja oppe
i Alkärret. Se så, låt inte stora er»f tilläde den hedersmannen,
tog ett eldkol nr kakelugnen och tände sin pipa. «Jag skall
tala vid Fredriksson . . . Nej, det må Fredriksson veta, att der
finnes en smula stubbar derute och långa krokiga trädrötter och
skräp, så att der nog växt tre skogar på hvarandra, innan det nu
sattes plog i mark . . . Men det var inte derom jag skulle tala.
Läs ni, gossar, jag talar bara vid Fredriksson, det angår inte er.»
Fredriksson var en hygglig och glad yngling, som bet sig i
läppen ftt den gode pappa, som ef var studerad karl sjelf och der-
före trodde, att det var med läsa som med annat arbete.
«Hvad befaller inspektorn då?» frågade informatorn.
«Be-befaller, kors så stort! Nej, jag befaller ingenting; men
visst ville jag veta om Fredriksson, som är student och kan plugga
latin i pojkslynglar, inte också kunde lära en gammal envis käring
quatuor species.»
«Det är en svår uppgift; men hvad är frågan om?»
«Jo se», böljade inspektorn, som var en temligen förmögen
man och egde sitt Edebo skuldfritt och litet derutöfver, «jo se,
det är en förbannad historia. Herrn må tro, den kan skaffa en
hederlig menniska grå hår. Jo se, saken var den, att min salig
hustru, som .dog för tre år se*n, hade en far, som alla menniskor,
förstås, men si, olyckan var att svärfar min hade en syster, som
var gift med en köpman. När han nu dog, salig menniskan, så
utnämnde han svärfar min till syster sins förmyndare, ty återsto-
den blef tretusen riksdaler, litet öfver. Käringen måtte varit en
slarfva, ty eljest hade han väl ej gjort det. Nå, svärfar dog, och
så fick jag, med det andra arfvet, käringen och förmynderskapet,
och penningarne blefvo mot laga rånta utsatta. Men nu må Fre-
driksson tro att det for som hin onde i gumman, faster Printzell,
som salig hustru min kallade henne. Genast så flyttade hon till
Stockholm, för att lefva på sitt stora kapital, och så lade hon råd
med advokater och skojare deroppe, för att bli fri förmynder-
skapet, men det lade sig hennes slägtingar emot — det är én
prest — och fastän jag både sade och skref och bad dem för alla
delar att låta gumman bli myndig, så blef hon det inte. Nå, nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
