Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•Hå, det går aldrig an. Kors, att han mins migt men det
har han nog fått reda på der midt öfver», yttrade Löfstedt, som
tog emot sedeln med en djup (bock. cHelsa den lille beskedlige
löjtnanten från Löfstedt och säg, att det skall bli blöta af. An-
aars så hugger jag nu ved åt justitierådet, for si, han bränner
aldrig annat än årsgammal ved.»
Betjenten hade knappt gått, förr än Löfstedt, sedan han vändt
sedeln på alla sidor och betraktat vattenstämpeln, tör att vara
rätt säker att den ej var falsk, stampade trapporna uppför till
kaptenskan, för att meddela henne nyheten och omtala sin oför-
modade lycka.
Kaptenskan, som visste hela saken med Annette, förskräcktes,
men omtalade den om aftonen for sin flicka.
«Så gemen kan han inte vara», sade Dora. «Nej, det är
fasligt, nej, är det inte sannt 1»
«Jo, Löfstedt visade mig penningarne, oeh icke kan det ligga
i någons intresse att ge ut tre banko, för att narra en fattig ved-
huggare i Stockholm.»
«Nej, det ser ej så ut. Men, mamma, kan en menniska verk-
ligen vara så nedrig?»
«Gudnå’s, det ser så ut, men sådana exempel äro sällsynta.»
«Och han som såg ut så redlig och ädel, han som både
Annette och jag ansågo för en god menniska, ädel och ren som
guld!»
Dora kunde ej sofva den natten; hon ville tvifla — men
det fans ej skäl dertill.
•Ludvigsberg, Ludvigsberg . . . Nå, det skall bli kuriöst att
se om han skrifvit sitt bref derifrån. Det såg ej Annette efter.»
Påföljande morgon bad Dora att få se Hjalmars bref; hon
fick det. Riktigt, det var dateradt Ludvigsberg, och då man såg
på sigillet, så var det grefve M:s.
«Han är således der», yttrade hon utan att tänka derpå.
«Hvar, Dora?» frågade Annette, som sorgsen slog upp ögonen
ur en bok. «Hvar?»
«?å Ludvigsberg.»
«Ja, det är väl hans farbrors egendom; ty jag skref blott
stadens namn och ’medföljer kapten Hjalmars post’.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
