Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Men min goda, ädla mor», sade assessorn, söm i kamrer-
skans innersta rum satt nedgräfd bland pappersluntor. «Men min
ädla mor, er föresats är alldeles for samvetsgrann. Kom ihäg,
han var döende, svag, han visste knappt hvad han sade; och ni
har nu ställt till saken sjelf. Ack, om mamma frågat mig.»
«Men hvad skulle jag göra? Skulle jag ej lyda min mans
sista önskan, skulle jag bryta det löfte, jag gaf honom i hans
sista stund?»
«Nej bevars, men . . .»
«Nej, käre Svaning, jag skref som han bedt mig skrifva, jag
skref och sade, att min salig man ej ville qvarlemna en enda, som
var missnöjd med honom, jag sade, att jag visste, att den ende
närmaste slägtingen, som kunde behöfva dela arfvet, var i fattiga
omständigheter och hade många barn; jag sade, att jag var villig
lemna hvad de skulle anse skäligt; men jag påmigde dem, att en
laglig dom gjorde det hela till vår egendom.»
«Och de svarade?» frågade assessorn med spänd uppmärk-
samhet.
’ «Jo, det beskedliga folket svarade och bad mig sjelf bestämma
summan. Jag bestämde den då till tio tusen riksdaler, som salig
Miller sagt utgöra hvad möjligen, om bevakning skett, kunnat till-
falla dem i sid o arf.»
«Och de?»
«Förklarade sig nöjda; ty de äro nu välmående, i stället att
kämpa med fattigdom. Det är en hederlig menniska, den* gode
Lindner, fastän han just aldrig förstått att samla penningar. Min
man ville närma sig dem, men så länge Lindners gamle, farbror,
en snål och egennyttig menniska, lefde, ville han det icke, ty då
hade penningarne tillfallit honom . . . och då hade ej Lindner
fått något.»
«Emellertid finner mamma, att man ej skall väcka björn då
han sofver. Detta mammas ädelmod har nu väckt upp en hel hop
slägtingar, Gud vet bäst hvarifrån de kommit, men de tillhöra alla
genom tusende sidogrenar och qvistar den ädla Sidenkronska fa-
miljen med päronet.»
«Men är det verkligen något?»
«Ja, beklagligtvis, mamma lilla. Jag har hört efter på rid-
darhuset, och det finnes verkligen två Sidenkronor eller rättare har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
