- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 9. II. Mormors spinnrock : En berättelse ; Petter Abel : Skizz ; Sorgebarnet : Genremålning ; Strumpväfvarens barn : Genremålning ; Pfefferkorns reseminnen ; Småstycken /
1

(1869-74) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Mormor.

Vi ha nästan längs hela vår kust en kedja skär, som skyddar den
svenska vallen från hafvets raseri. Dessa tusental af klippor,
lem-ningarne af en sönderbruten verld, sträcka sig i flera rader
utanför hvarandra i oregelbundna hopar och lemna vanligen mellan sig
och landet en smalare eller bredare kanal eller sund, som begagnas
af fartyg, som gå «inomskärs»; men denna segling är farlig, och
således är hela vår kust beströdd med små stugor, der lotsarne bo.

Vid Lindöskäret ligger en dylik liten rödmålad stuga inklämd
mellan de nästan lodräta klipporna, på en bergpall, som blott
några famnar från stugan kastar sig i hafvet tvärbrant och kal.
Midtemot i sjön ligger en holme beväxt med tallskog, men
omkring stugan ses nejdens enda löfträd, bland hvilka ett urgammalt,
jättestort fogelbärsträd reser sig högst och med sin krona tyckes
skydda taket. Man kan ej se något vänligare eller mera
inbjudande än denna stuga med sina få trän omkring knutarna,
särdeles då man kommer från det stormiga hafvet och en
sommarmorgon, just i soluppgången, löper in mellan de skyddande skären.
Solen glindrar då så röd och varm på de små växterna; allt der
uppe på bergpallen är så gfönt och sammetslent, och denna
friskhet bryter tvärt af mot de nakna grå klipporna och den
tallbe-växta holmen midtemot, der jättarne fordom tyckas hållit en kamp
med klippor, som ligga kastade öfver hvarandra i samma
oordning, hvari striden lemna t dem.

Jag passerade detta ställe för några år sedan. Natten hade
varit ruskig och kall, och stormen hade klädt sjön i hvitt, då vi
mot morgonen sköto efter lots, som snart i sin lilla båt kom fram
mellan skären och med djerf fart nalkades oss. En ung man, med
C. A. Wetterberghs Samlade Skrifter. IX: 2. 1

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:11:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/9-2/0005.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free