Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
«Rätt sagdt», uttalade strumpväfvaren. «Nåh!»
«Jo, ser farbror, de må göra maskiner hit och maskiner dit,
men inte kunna de göra maskiner som arbeta som en klensmed
heller. Så länge inte alla hus äro precis lika, alla vagnar efter
en modell och alla hofvar lika stora, så får det lof att finnas
klensmeder — hra, det är riktigt förargligt. Satt der inte uppe
på Gribergs verkstad denne här gubben Smitt, tysken vet jag, och
födde sig och hustru och barn med att slå hugg i skrufvar —
och så köper Griberg ett sattyg, som slår tvåhundra hufvun
innan gubben Smitt hinner slå tjugu, och så säljas skrufvar till
mycket bättre pris; men si gubben Smitt hade fått svälta ihjäl, om
inte gamle baron tagit honom till sig på Frilunda; men det är
inte näringens skull.»
«Mångas bröd är mångas död», mumlade strumpväfvaren.
«Jaså, du skall till Gribergs; känner du patron?»
«Nej, han är utrikes med unga frun.»
«Jaså, åja, det kan vara detsamme hvar han håller sig; inte
begriper han en smitt eller smul af hela verkstaden, inte mer än
en grönsiska förstår sig på en struippväfstol; men si verkstaden
skall gå, den skall ge pengar, och som han inte begriper annat
än hvad han ser i räkenskapsboken — för han har aldrig varit
annorstädes än på kontor — så suger han musten ur folket och
knappar in på alla håll, utom för maskinerna, ty om de icke
smörjas, så gnälla de och slitas och det kostar fyrkar att laga dem;
men om folket skriker, så kör man bort dem — och tar nya
stackare in igen.»
«Ah, det är inte så farligt; jag skall sitta vid hyfveln, far,
den går så jemnt och vackert och det är inte svårt alls att skrufva
fram hyfveltanden en smula i sender och smörja med olja.»
«Och bli en lathund — det är inte svårt», inföll fadren.
«Ja, kom ihåg, Anders», tillade smedpojken, «nu får du sitta
vid hyfveln i många herrans år och lär dig jemt ingenting och
så, när du nätt och jemt kan ingenting mer än skrufva fram
tanden och smörja, så köper patron din en vacker dag en liten
inrättning, som både skrufvar och smörjer på en gång, och den
inrättningen kostar inte så mycket som dina aflöningar på en
månad, och så står du på gatan — nej, bli du klensmed. De sätta
ingen* inrättning vid städet, som böjer jernbiten på alla sätt, gör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
