- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 9. II. Mormors spinnrock : En berättelse ; Petter Abel : Skizz ; Sorgebarnet : Genremålning ; Strumpväfvarens barn : Genremålning ; Pfefferkorns reseminnen ; Småstycken /
119

(1869-74) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sätt er — lägg en sidenschal inunder på stolen och en på
golf-vet, så att det magnetiska fluidum ej må försvinna genom att gå
an cirkelgång genom ledaren.»

«Min Gud, söf mig ej blott för hårdt!» bad Eachel och satte
sig i stolen.

Herr Attanskoj började sina strykningar; men huru länge han
än höll på, somnade ej Eachel, utan såg honom stint i ansigtet.

«Besynnerligt! eljest bör väl det lyckas; men ni kan ej
komma i rapport med mig», sade magnetisören något brydd. «Det
är, mitt herrskap, någonting ännu outredt huru det kommer till,
att vissa naturer icke kunna komma i rapport med vissa andra —
hm — detta är ett högst intressant fall, om hvilket jag skall
gifva den Animala Magnetiska Kommissionen i Paris fullständig
underrättelse.»

Han försökte om igen; men förgäfves. «Hur känner ni er?»
frågade han.

«Jag känner mig endast orolig — hvarje gång ni för edra
fingrar öfver mitt ansigte, kännes det som om en spindelväf droges
deröfver.»

»Jaså — hm — högst intressant.»

«Men, kan ingen annan?» frågade direktörskan.

«Jo, det är möjligt att polariteten är fullkomligare mellan en
annan och mamsell.»

«Hm, bror Attanskoj har lärt mig något», sade notarien, «hi
hi — om jag skulle försöka!»

«Ja gerna, det kanske lyckas.»

«Får jag, mamsell?»

«Ack, bäste kamrer! inte kan jag somna, då jag ser er»,
yttrade mamsell Eachel med ett ömt småleende.

Kamrern ställde sig i positur och gjorde några kringelkrokar
i luften. O, under! mamsell Bachels ögonlock tillslötos sakta och
snart hade hon försjunkit i en skön magnetisk sömn.

«Det är sympati, en sann magnetisk sympati», yttrade herr
Attanskoj. «Fråga henne nu, om hon sofver.»

«Bästa mamsell Eachel, sofver mamsell?» frågade kamrern
helt nära.

Intet svar.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:11:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/9-2/0123.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free