Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som man lätt kan veta, vanvårdad. Blott några gåuger om året
fick trädgårdsmästaren med eu dräng (blott en) gå dit in för att
skyffla gångarne, klippa bersåerna o. s. v.; men någon plantering
gjordes der aldrig, och huru der såg ut vet jag ej mera än hvad
jag såg genom gallerporten; ty det var biblioteket och magisterns
rum, som med sina fönster vettade dit, och dessa rum voro lika
väl riglade som gallerporten, der man genast möttes af en
ofantligt hög häck, som stängde utsigten inom ungefär tjugu alnar.
«Vid dessa sällsynta besök i trädgården af dess goda genius,
trädgårdsmästaren, fick denne dock ej vara ensam; magistern var
alltid närvarande och sade, huru det skulle vara. Det enda, som
planterades, var stora rader af hvita liljor, hvilka förträffligt vuxit
i skuggan under de väldiga träden, men af ingen plockades.
Trädgårdsmästaren sade mig, att längst in i trädgården nära muren
låg ett lusthus af sten, i kinesisk stil och med i sandsten
uthuggna kineser, placerade på ömse sidor om trappan; men änd»
dit fick aldrig trädgårdsmästaren gå, emedan magistern alltid gaf
honom arbete åt annat håll. Detta är allt hvad jag vet om den
hemlighetsfulla trädgården vid Bemminge. Men allt detta retade
min nygirighet. Från mitt fönster i flygeln såg jag hvarje afton
magistern skymta vid trädgårdsporten, och då månen ej sken, såg
|pg en lykta smyga in derigenom och försvinna bakom häcken.
Det måtte vara hvilket väder som helst, eå var magistern alltid
ute på sin qvällsvandring; när det var mildt i luften eller blåsten
hvinande snodde omkring husknutarne, alltid var han der.
"Husfolket trodde att han i den der trädgården hade möte
med vålnader och spöken, och man gick till och med så långt,
att om någon vågade följa magistern eller klifva öfver muren,
skulle ställets gast vrida om hufvudet på honom. Man påstod till
och med att så händt, men när, hvar, huru — och hvem som
blifvit offret, visste ingen. Detta skadar dock icke fastheten af en
folktro; det är ofta just bristen på alla skäl och bevis, som
tillskapar en tro, som intet förnuft, ingen bevisning kan rubba.
«Men huru hänger det ihop med den der magistern, tänkte
jag tusen gånger och ämnade att fråga friherrinnan derom. Jag
blef suart vän inom den älskvärda familjen. Baronen var en glad,
öppen menniska, som dock ej tycktes ha varit god hushållare, ej
ens nu var det. Han roade sig mycket gerna, såg gerna sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
