Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ljudd i sin sorg, då salig menniskan i frid fick lemna det usla
jordiska, hade börjat att skrika och beklaga sig, sft att hofkamrern
blef änqu mera altererad. Ni må tro, jag hade att syssla med
att trösta begge dessa, i synnerhet som fru Qverthar var otill*
gänglig för förnuftets och sanningens röst och endast skrek och
lamenterade, så att man kunde bli döf. Men detta kan ej
intressera herr konglig sekretern — emellertid så — nu är gubben
lugnare, och jag sprang hitöfver för att fråga dig, goda Emma,
om vi kunde få några qvistar af din stora cypress, att sätta i
handen på den hänsofna, som fru Qverthai åtagit sig.
’Nå, bästa Margret, har ni varit hos Fiolrotens? Jag har
hört, att der återigen varit uppträden. Samma qväll, då vi voro
der, hade den arma qvinnan fått besök af några vänner — ad!
äfven den fattigaste har en och annan vän på vägen — men
mannen hade kommit hem och kört ut dem allihop. Är det inte
fasligt — att vara så brutal, så vild, så häftig?’
’Nej’, blef mitt sanningsenliga svar.
’Jaså — åh ja, men vi skola ej tröttna.’ Med dessa ord
steg Mimmi upp och gick, under många försäkringar om vänskap
och mycken tacksägelse för löftet om cypressqvistarne.
«Sedan kamrerskan väl kommit i jorden, helsade Mimmi på
oss flera gånger i veckan.
«Vår konglig sekter syntes synnerligen intresserad af hennes
sällskap, och många märkliga ting talades dem emellan.
«Emellertid fick det ej någon riktig fart, emedan öfverstinnan
beständigt var med och afbröt deras filosofiska samtal, väl vetande
att hennes käre man och konglig sekretern voro i maskopi mot
stackars Mimmi, för hvilka planer de emellanåt fingo förebråelser,
dock utan verkan.
(cOlyckan ville emellertid att öfverstinnan och barnen sedan
längesedan lofvat att på några dagar resa ut på landet till
lagman Leonhardsson på Yalleberga, och en vacker dag stod ekipaget
från Yalleberga för dörren med ett bref från lagmanskan,
innehållande, att man nu hemtade öfverstinnan med tjenliga medel, då
eljest resan troligen aldrig blef af den sommaren.
«Ofverstinnan tog barnen med sig och reste.
«Samma afton kom Mimmi — hon hade nu mig att helsa på.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
