- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 9. Minnen från mina informators-år ; Tant Margaretas soiréer : Genremålningar ; Småstycken /
106

(1869-74) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

’Gerna, Mimmi/

«Med dessa ord skyndade jag ut och bad Alfred gå in for
att sysselsätta Mimmi, under det jag lagade till supén.

«Konglig sektern inkom nu och belsades med ett långt tal af
Mimmi, som slutade med en bön, att han ville spela för henne.

«Alfred, den skälmen, satte sig ned och fantiserade. Jag
hörde ända ut i köket de ljufva raoll-ackorderna, dessa föjtviflade
dissonanser, söm slutligen upplöste sig i vemod. Mimmi satt
stum af beundran. Alfred fortfor, i en drömmande stil, att
endast fantisera; ändtligen slog han några starkare klagande
ackorder, steg upp och gjorde några slag öfver golfvet, utan att låtsa
märka vännen Mimmi.

’Konglig sekterns musik förråder en djup känsla’, sade Mimmi.

aLiksom vaknande ur en dröm, stannade Alfred och sade,
med en suck, som jag hörde ända ut i köket: ’ja — kanske/

’Ni är så tankspridd, bäste konglig sekter/ *

’Ni har en fin känsla att attrappera allt’, sade denne. ’Ja
i sanning, jag är ung; hela lifvet ligger framför mig som en
olöst gåta.’

’Ja, lifvet är en gåta, endast döden kan lösa den.’

’Endast döden, mamsell Mimmi? Nej, säg ej s& — kärleken
kan det också.’

’Ja, möjligtvis, möjligtvis, om man träffar ett hjerta, som
förmår uppfatta hela vidden af själens heligaste behof.’

«I detta ögonblick stack öfversten in hufvudet i köket, från
ett kontor, der han hade gömt sig, och som endast med en tunn
brädvägg var skildt från hvardagsrummet. — ’Tyst, hör på,
Mar-gret, nu är det i gång.’

’Men, öfverste, det der är inte beskedligt; jag skall gå in
och upplysa Mimmi, att ni . . .’

’Låt bli, Margret; hon måtte väl få trösta Alfred, om hon vill.’

* «Scenen var verkligen till den grad löjlig, att jag ej ville afr
bryta den.

’Tyst! — kontorsdörren får stå öppen, så kan jag sitta här
och röka min pipa — låt bara inte den förbannade pigan stanna
och hålla spektakel, så höra vi hela herrligheten/

’Men hvad skall öfverstinnan sägaP’

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:11:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/9/0110.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free