- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 9. Minnen från mina informators-år ; Tant Margaretas soiréer : Genremålningar ; Småstycken /
140

(1869-74) Author: Carl Anton Wetterbergh
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vecklas. Mitt råd, bästa svala, är, att du håller dig vid jorden;
du ser nu honan der, hon flyger också dåligt; men hon krafsar
bra — och är aktningsvärd i sin lilla syssla.»

Svalan begaf sig till en höna, som arbetade på en sophög
under oupphörligt kacklande.

»Bästa fru höna», sade den lilla, «ni har min aktning!»

Hönan såg upp och antog en förnäm hållning. «Jaha, det
är ej för mycket, att en sådan liten luftfogel begriper värdet af
en öm husmoder, som sköter sitt hushåll och krafsar ihop mat
åt man och barn. Nyss satt här en skata och skrattade åt mig
för det att jag arbetade och sällan flyger; men huru skulle jag
hinna med det?»

»Lär mig», afbröt svalan, »att bli nyttig här i verlden; jag
ville så gerna!»

«Jo, det är mycket enkelt; hon ställer sig på ena foten, pjåk 1
och så krafsar hon med den andra, och så säger hon bara pjåk!
pjåk! — ty något måste man göra sig intressant med i sällskap slifve t.»

»Men jag kan icke», sade svalan, lyftande på sina korta ben;
»mina ben äro ej skapade att skrapa med.»

«Mycket illa! Ja, när man ser sådant, kan man ej nog tacka
-Försynen för det man blifvit riktigt skapad och icke har något
fel eller lyte; men», tillade hönan med betänksam mine, »när nu
så är, så duger hon ej visst till annat än att flyga och svansa
kring i luften, som så många göra.» >

»Ja, just det; men örndh sade att det ej lönar mödan för
mig att flyga.»

«Ja8å; jo si», återtog hönan, »blott det sker med förnuft.»

«Ja, lär mig flyga förnuftigt!»

«Flyg prof, lilla hon, så får jag se hur hon bär sig åt», sade
hönan, och svalan sväfvade upp och gjorde én vid krets kring
hönsgården.

«Hvad är det, hvad? Kan det kallas att flyga med förnuft?»
ropade hönan, «nej, så här skall det vara», och så flög hon från
sophögen upp på ett plank och från planket ner på sophögen
igen; »man måste ega, pjåk! pjåk! sjelfkritik och förmå begränsa
sig — försök!»

Och svalan flög från sophögen opp på planket och från
planket ner på sophögen igen och fick beröm af hönan.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 13:11:24 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oadamsaml/9/0144.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free