Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida -
Åttonde kapitlet. Charlie användes som fälla. — Den gamle vite mannens död. — Striden i grottan. — En katastrof.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fick han se Columbus, Charlie och tre andra närma
sig och inträda i hålan. I detsamma hördes en lång
vissling helt nära, vilken han ögonblickligt besvarade,
och inom några minuter kommo Morton och Billy
smygande och slöto sig till honom.
»Förträffligt», sade Morton. »Columbus tog
Charlie med sig in bland klipporna och gav därpå någon
signal med den påföljd, att samtliga svarta samlades
på den öppna platsen, där vi höllo till. Därpå
avlägsnade sig Columbus och tre andra, medtagande
Charlie, som de höllo omsorgsfullt dold, och såvitt
jag förstår, äro dessa de enda, vi ha att göra med.
Alltså framåt nu, ty jag kan inte under några
förhållanden lämna gossen längre ensam bland dem,
även om han för tillfället torde vara utom all fara.
»Vi ränna på de där fyra och ta oss sedan tid
att undersöka platsen och förhöra den vite mannen,
eller hur? Men hur vi därefter skola handla kan jag
ännu inte klara ut»
»Bäst att lita på vår tur och på våra gevär»,
menade Morton. »Vi reda nog ut frågan. Men fort nu!»
Ljudlöst smögo de sig genom den trånga tunnel,
som förde till hålans inre, och spejade därpå
försiktigt inåt grottan för att äga full kännedom om
lokalen, innan de vågade anfallet. Fångarna och de tre äldre
svarta befunno sig där inne, men Columbus och Charlie
hade försvunnit. »Fort nu!» viskade Brown och rusade
på en vilde, medan Morton fällde en annan med en
nulla-nulla, som han påträffat. Den tredje uppgav ett
gällt rop och störtade mot ingången, men möttes där
av Billy, som, antingen gripen av fruktan eller av någon
annan orsak, avlossade sitt gevär mot den flyende
med den påföljd, att denne föll ned död.
Varskodd genom ljudet samt knallen från geväret,
kom nu Columbus framrusande från en mörk vrå i
hålan. Hans mörka ögon blixtrade, och den vilda
kannibalnaturen tycktes väckt till liv i honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
