Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I. Den svarta flaggan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Och notarien och presten?
— Var lugn! Skola vi komma att vänta på någon,
så blir det väl på dig.
I detta ögonblick inträdde Clerbaut, Maries gudfar.
— Se det kan man kalla tur, min gamle vän!
utbrast han. Ditt fartyg kommer alldeles samtidigt
med det regeringen utfärdar befallning om stora inköp
af trä för flottans räkning.
— Hvad angår det mig? svarade Jean Cornbutte.
Hvad bryr jag mig väl om regeringen?
— Ser ni, hr Clerbaut, i dag fins det icke mer
än en sak, som intresserar oss, och det är Louis’
återkomst.
— Jag nekar icke till att... svarade Clerbaut.
Men i alla fall, dessa inköp...
— Ni skall vara med på bröllopet, inföll Jean
Cornbutte, i det han kramade köpmannens hand, som
om han velat krossa den.
— Dessa träleveranser...
— I sällskap med alla våra vänner till lands och
vatten. Jag har redan underrättat våra bekanta och
ämnar inbjuda hela briggens besättning.
— Och imellertid begifva vi oss ned till kajen för
att vänta? frågade Marie.
— Tror jag, det, svarade Jean Cornbutte. Vi
defilera två i ledet med musik i spetsen!
Jean Cornbuttes gäster infunno sig snart. Oaktadt
den tidiga timman uteblef icke en enda. Man
lyckönskade hjertligen den hederlige sjömannen, hvilken var
omtyckt af alla. Under tiden utgöt Marie på knä sitt
tacksamma hjerta i en bön till den allgode. Snart
återvände hon, strålande af sällhet och fägring, till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
