Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - EN BESTIGNING AF MONT-BLANC
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
men som dock icke äro ängsliga när det gäller. Jag
svarar för dem såsom för mig sjelf.
Ynglingen ingaf mig förtroende. Jag antog
tillbudet och vände genast om för att underrätta herr
Balmat om det val jag träffat. Men denne hade redan
tagit sina mått och steg och sändt bud till de
vägvisare, som voro i tur. Den ene, Edouard Simon,
hade förklarat sig beredd, och man väntade svar från
den andre, Jean Carrier. Det var icke tvifvelaktigt,
ty denne man hade redan tjugonio gånger bestigit
Mont-Blanc. Jag befann mig alltså i stor förlägenhet. De
vägvisare, jag antagit, voro alla från Argentiére, en
grannkommun till Chamonix, hvarför ock vägvisarna
från denna senare ort beskylde Ravenel för att hafva
intrigerat till förmån för sina slägtingar, hvilket var i
strid med reglementet.
För att afklippa tvisten antog jag äfven Edouard
Simon, som redan gjort sina förberedelser.
Han var mig till intet gagn, om jag komme att
blifva ensam på färden, men var oumbärlig, såvida
min vän beslöt göra sällskap.
Då detta var undanstökadt, gick jag att göra upp
saken med Donation Levesque. Jag fann honom
sofvande den rättfärdiges sömn, som dagen förut har
vandrat femton kilometer bland bergen. Det föll sig litet
svårt att få honom vaken; men sedan jag ryckt undan
först täcket, sedan örngottet och slutligen madrassen,
lyckades jag göra honom begripligt, att jag förberedde
mig till den stora färden.
— Nåväl! sade han gäspande, jag följer med till
Grands-Mulets och afvaktar der er återkomst.
— Bravo! svarade jag, jag har just en väg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
