Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. I. Jordbruket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 56 —
tillfälle att af professorn doktor Åman gratis erhålla godt
utsädesfrö. Professorn utdelade äfven vid sammankomsten bland
Sällskapets ledamöter exemplar af en genom den nybildade
Svenska Trädgårdsföreningens försorg utgifven beskrifning af
hvitbetans odling. Eedan påföljande år inlämnade den för
landthushållningen djupt intresserade landskamreraren Gabriel
Ber-gergren till Förvaltningsutskottet ett »betänkande» i
betodlings-frågan.
Sedan hvila diskurserna inom Sällskapet om denna
näringsgren ett decennium. På 1850-talet börjar odlingen af
sockerbetor åter framhållas såsom en näringskälla af utomordentlig
vikt. Länets jordmån och klimatologiska förhållanden befinnas
lämpliga. Sockerbetsindustrien förespås en ljus framtid.
Såsom dess mest i ögonen fallande fördelar framhållas jordmånens
och boskapsskötselns förbättring, fastigheternas tilltagande i
pris, ökad arbetsförtjänst, minskad import af råsocker samt
brännvinsbränningens undanträngande såsom landtmannanäring.
På årsmötet den 28/i 1852 redogör hr John Swartz för
hvitbets-odling och sockerberedning utomlands och erbjuder sig att
tillhandahålla frö, om någon Sällskapets medlem skulle befinnas
villig att anställa försök. Sällskapet intresseras, och flera
ledamöter emottaga med tacksamhet det gjorda anbudet. Påföljande
år undersökas resultaten. Ett cirkulär hade utgått från
Landtbruksakademien till hushållningssällskapen att låta undersöka
sockerhalten af de odlade betorna, och visade det sig, att betor
från Klinga, Hofgården, Malmö, Björnsnäs, Norrköping,
Her-staberg och Ållonö hållit ifrån 9,9 till 12,7 proc af betornas vikt
kristalliseradt socker. Enligt annonser i Östgöta
Corresponden-ten tillhandahölls 1852 pålitligt hvitbetsfrö af
Hushållningssällskapet hos dess vaktmästare, som äfven å Sällskapets vägnar
gratis utdelade en afhandling med titeln: »Praktisk anvisning
till Hvitbetsodling» åt personer, som önskade experimentera.
Försök med betor omtalas vid denna tid från Stafsäter och
Ånväga. Vid Grafsten och Lerbåga hade man sökt brygga öl af
betor och lyckats, och vid Åkerby boställe i Kimstads socken
hade man kokat sirap. Emellertid hade man ingen förhoppning
att få hvitbetsodlingen spridd, förr än provinsen fått en
hvitbets-fabrik, där landtmannen kunde afyttra ;sina varor.
En af de frågor, som ventilerades på länets allmänna
landt-bruksmöte i Norrköping 1869, lydde så: »Då odlingen af
hvitbetor för sockerfabrikationen inom flera delar af landet
tillvunnit sig så mycken uppmärksamhet, så frågas: anses odlingen af
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
