Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Kap. VIII. Biskötseln
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 285 —
tal undergång till följd af den regniga sommaren, och 1856
omtalas, att svärmarnas antal betänkligt aftagit. »Frostnätter»,
säges det från Ydre, »hafva förstört den honungsgifvande
ljungens sötma, hvadan det befaras, att de få vinterliggare, som
finnas, till våren ej kunna bibehållas vid lif.»
Hushållningssällskapets åtgörande för lyftandet af bihand^
teringen synes under den första femtioårsperioden hafva
inskränkt sig till utdelandet af smärre belöningar för visadt
intresse och nedlagda omsorger samt meddelandet af råd och
anvisningar vid näringens utöfvande. Under rubriken
»Underrät-telse om Biskötseln», meddelades dylika i Handlingarna från
1818, och i Hushållstidningen inflöt då och då en ledande notis
i ämnet.
I slutet af 1850-talet vaknar ett allmännare intresse för
biskötsel i hela vårt land. En tysk präst och intresserad biodlare
Johan Dzierzon hade uppfunnit en kupa med rörliga skott. Dessa
kunde uttagas och åter insättas utan att göra bien någon skada.
Härigenom blef det möjligt att noga undersöka en kupa,
afhjälpa upptäckta brister och reglera biens arbete.
Sällskapets första direkta åtgärd för biskötselns höjande
var att inköpa en dylik kupa för uppställande vid Haddorp
(1859). Samtidigt införskrefs till utdelande inom gillena ett
större antal exemplar af en folkskrift med titeln »Handledning
i Biskötseln», utgifven pä Värmlands läns hushållningssällskaps
bekostnad. Men biboningar och böcker båtade föga utan praktisk
ledning. År 1860 motionerades därför samtidigt från tvenne
gillen om anställande i Sällskapets tjänst af en rådgifvare i
biskötsel. Framställningarna vunno dock ej gehör. Eggad af
sakens framgång inom andra län och öfvertygad om
undervisningens betydelse inkom emellertid landthushållaren A. M.
Bot-widson i Vittinge med en förnyad framställning i ämnet (14/i2
1861). I denna anför han bland annat ett drastiskt exempel på
okunnigheten i biskötseln äfven hos s. k. män af facket. Han
hade själf hört följande yttrande af en torpare från länets
skogsbygd : »Jag har varit bikarl i 30 är. Den ena hösten har jag
haft ett par och tjugo vinterliggare, se’n jag Slagtat, och den
andra inte mer än 6 eller 7 — utan att slagta nå’n, och jag
vet när de, som dött, ha haft en och en half kanna honung kvar
— och detta beror allt på Oturen.» Han framhöll hurusom er-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
