Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men rymden var tom. Hon måste sätta sig att
beskrifva för sin far utsigten och belägenheten
häruppe. Sedan hon gjort det, befallte han hen-
ne föra sig till en bergsskrefva, der hon bäddade
åt honom med mossa och utbredde filten. Han
lät nedsätta sig på den.
”Mitt barn!” började han åter att tala med
svag oeh darrande röst: ”Jag känner på mitt hjer-
ta hvad det lider. Det har varit med afsigt jag
uppsökt detta ställe. Min sista stund kan icke
vara långt borta. Barn! Du har på detta ställe
bäddat din faders sista läger! Du har kärleksfullt
beredt min graf!”
Med ett utrop af smärta störtade Helena fram,
omslöt honom med sina armar, och gret och bad
och besvor honom att lefva.
”Låtom oss vara undergifna under Guds vil-
ja!” sade den gamle. ”Han har utstakat min lef-
nads mått, och jag beder honom allenast af hjer-
tat, att han må finna mig beredd till den sista
striden.”
Helena gret högt och bittert. Det var nu
klart för henne, att hennes far snart skulle öfver-
gifva henne för evigt och att det just var det
sista profvet på hans omtänksamma kärlek, att han
valt denna aflägsna plats till sin dödssäng.
”Samla din själs krafter, mitt barn!” fortfor
den gamle. ”Jag vill förklara för dig min ytter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
