Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kortfattad överblick över materialen och tekniken hos äldre och nyare mästare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Målningssättet var redan denna tid skiktmålning
och det gällde under arbetet att undvika, när ett
nytt skikt lades över ett annat, att någon lösning
mellan skikten skulle förekomma. För den skull
utfördes övermålningen med smala parallella mycket
hastigt uppmålade penseldrag med en färg, som icke
fick vara för lättflytande och som måste torka så
hastigt, att ingen lösning av den undre temperafärgen
hann ske. Penseldragen följde i regel figurernas form
och korsade varandra i mörkare partier. Detta
mål-ningssätt, som är så typiskt för den senare
medeltiden, bibehölls med avseende på penselföringen långt
in i renässanstid. Att Pieter Brueghel i sin målning
»De blinda» i Neapels museum visar denna
penselteknik är mindre att undra på då denna målning är
utförd i limfärg, märkligare är då att den
återfinnes hos Perugino, som dock arbetade med
oljefärgsmaterial, ett exempel på traditionens seghet denna tid.
Giottos målningssätt byggde i sin
undermålningsteknik på principer, som i stort sett skulle komma
att tillämpas i det europeiska måleriet åtskilliga
århundraden framåt. Dels alla dagrars förstärkning
med vitt, så att målningen redan i sin underbyggnad
hade ett skydd mot starkare valörförändring, dels
koloristisk klangbildning av de olika skiktens
samverkan. Hos Giotto rör det sig ännu om mycket enkla,
nästan receptartat fasta kombinationer men med
förunderligt nya och realistiska effekter, framtvingade
av hans konstnärliga skaparkraft. Cennino Cennini,
258
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
