Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. MATERIAL OCH ANLÄGGNING. Träborgar, murar, gravar och torn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
partierna (skalen) förenas genom mindre stenar i fast murbruk, och även
på denna fyllning nedlades i början ett omsorgsfullt arbete. Att
sedermera en förenkling av murverket inträdde, med mindre omsorgsfullt val
av material till fyllnaden mellan skalen, behöver här blott antydas.
Emellertid voro ännu under den äldre medeltiden de helt igenom
och till byggnadens hela höjd gående murarna ganska sällsynta. Detta
förhållande torde hittills icke ha blivit tillbörligt beaktat. Det vanligaste
byggnadssättet för våra borgar under den äldre medeltiden synes ha
varit användning av sten till den nedre delen och trä till den övre. Genom
detta byggnadssätt kunde man till en viss grad skydda sig mot
antändningsförsök, och man vann möjligheten av att i en övre våning av trä,
där en härd kunde anläggas, uppehålla sig även under den kalla årstiden.
Det nu antydda förhållandet är ju för borgarnas konstruktion av den
största betydelse. Ännu under den äldre medeltiden har man hos oss icke
lärt sig att uppföra murade rökgångar. Byggnader av sten, som icke
hade någon »högstuga» av trä, eller vars översta våning icke hade någon
konstruktion för eldstad och rökens utgång, kunde endast användas som
kortvarig observations- och tillflyktsort. Till dessa byggnader hörde ju
mängden av kyrktorn, som under medeltiden fick tjäna bevakningen och
försvaret. — Först vid mitten av 1200-talet synes man hos oss ha infört
murad rökgång — till en början i ett slags kupolartat valv — såsom
undersökningar på Gotland, särskilt av E. Lundberg och P. O. Vestlund,
ha visat (t. ex. i Hästnäs, Visby, Lau, etc.).
En av de viktigaste fördelarna med användandet av sten i kalkbruk
var ju den att höga fasta torn kunde resas. Tornbyggnaden blev för hela
medeltiden karakteristisk. Ett torn blev därför ofta det första man
uppförde, vare sig en ny borg skulle byggas eller en äldre (av trä och
jordvallar) skulle förstärkas. I de äldsta borganläggningarna från medeltiden
ha också, jämte tornet, tomtningar till trähus påträffats, varpå ovan
anförts flera exempel. Kring tornet kunde sedan byggas fasta hus och
murar, och tornet — borgens äldsta murverk — blev kärnan i komplexet.
Den äldsta medeltidens tornbyggnader voro antingen kvadratiska eller
runda, någon gång månghörniga (då det inre rummet kunde vara runt).
Såsom det förnämsta exemplet på de äldsta fyrkantiga tornen anföres
Kruttornet i Visby. Av en mängd andra fyrkantiga torn ha påträffats
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
