Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Om brott och straff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9
Samhällets skydd gör det nödvändigt, att man förfar med
långt större skärpa gent emot vissa förbrytare, men samma
hänsyn till samhällets säkerhet låter sig förena med större
mildhet gent emot andra. Den gamla rättsordningen afskjuter
sina straffsatser i fullkomlig blindhet, ibland når den icke fram
till målet, samhällets skydd, ibland skjuter den långt förbi
detsamma. •—- Vi skola “nu något beakta dessa olika fall.
Först hafva vi de s. k. tillfällighetsförbrytarne. Dessa
äro i det stora hela rätt beskedligt folk, förut normalt sköt-
samma och ordentliga människor, hvilka »köra omkull »på grund
af mer eller mindre vidriga yttre omständigheter. Gifvetvis finner
man äfven här en svaghet i viljan, ringa förmåga att tygla
begär och affekter o. s. v., men hufvudvikten måste läggas vid
tillfället, den yttre anledningen, en motighet, som stjälper
lasset. När en sådan, hittills oförvitlig person föres in på
brottets bana, kan den sociala stjälpning, som brottet medför
— den allmänna meningens förkrossande dom, skammen och
vanäran — i och för sig vara en så svår moralisk hemsökelse,
att den gamla satsen »sig själf till straff och androm till var-
nagel» rätt väl kan tillämpas. Redan »skandalen» är sålunda
ett afskräckande preventiv mot förbrytelser af detta slag. En
villkorlig dom kan i dylika fall vara en tillräcklig åtgärd till
samhällets skydd. Att i vedergällningens namn begära mer
är att till ingen nytta förtrampa de möjligheter till brottslingens
återupprättelse, som kunna finnas. Den moraliskt förslöande
effekten af ett brännmärkande straff kan så förtunna tillfällig–
hetsförbrytarens inneboende möjligheter, att han genom straffet
göres till återfallsförbrytare. Det är sålunda klart, att den nya
lagen om villkorlig dom är ett behjärtansvärdt steg i riktningen
mot en rationell och individualiserande behandling af för-
brytaren.
En annan grupp af förbrytare utgöras af återfalls,/örbry-
tarne. Tillfället och de yttre omständigheterna spela ju äfven
här en viss roll, men mera som utlösande orsaker. De väsent-
liga faktorerna i dessa förbrytares betingelser för brottet äro
dels viljans och karakterens svaghet, dels de personliga böjel-
serna. Äfven utan positivt samhällsfientliga böjelser kan en
svag karaktär lätt blifva förbrytare. Och å andra sidan finnes
det mera energiska karaktärer, hvilka på grund af naturlig
böjelse blifva oförbätterliga förbrytare.
Intet slag af brottslingar vålla en sådan oordning i den
mänskliga trafiken som återfallsförbrytarne, dessa stackare, som
oupphörligen köra omkull. Oafsedt samhällets förlust af egen-
dom genom stöld, inbrott och skadegörelse, måste en kostbar
apparat oupphörligen vara i gång för dessa brotts lagföring och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
